onsdag 30 maj 2012
Revolvern
Fullständigt rådbråkad efter ett 90 minuterspass på mitt offwidthprojekt vid nya stället. Har till min stora förvåning lyckats göra alla moves. Det är tre delar som nu ska länkas. Hur det nu ska gå till, jag satt och flåsade hårt säkert en kvart efter jag lyckats med första delen. Antagligen blir det inget bathang, möjligen som en vila innan urtoppningen. Jag tror inte man tar i ett enda grepp på de fyra-fem meter klättring det handlar om. Allt är stäm, opposition, fist-, hand- eller fotjam i taket, samt en ålning upp på toppen. Steg är det också ont om. Mittsektionen passerar jag medelst en märklig skulderbladsvandring samtidigt som fötterna står på bara friktion. Säkert tio moves på 40cm. Min nuvarande variant på urtoppningen kräver en mycket lång arm från en bomberfist samtidigt som jag utför en trång ålning ut ur spickan där den vidgar sig. Jag börjar verkligen förstå det där med att det inte är några större problem att hänga kvar en begränsad tid i en ow. Det är förflyttningen som suger musten ur en.
lördag 26 maj 2012
Sex nya + två projekt
Det rullar på. Rätt många nya idag, och två roliga projekt som nog går ner så småningom. Föraren innehåller inalles 29 problem så långt. Nu handlar det snart om att avsluta gamla projekt och välja några nya med omsorg innan området hamnar i offentlighetens ljus. Kanske blir det allmän guidning redan i höst. För en bisarrobouldrare som jag är det ett riktigt mecka, men jag tror nog att det finns mycket att hämta även för klättrare utan fetischism för jam, OW-sprickor och lårklättring. Alla sugiga sloperhanglar och avskyvärda areter till exempel. Släpper föraren som den ser ut nu: https://www.dropbox.com/sh/7dz65y21o75n794/ox2k6o30H5
måndag 21 maj 2012
Klättring nästan på riktigt...
Även om långturer ligger allra högst på önskelistan så kvalar sprick/tradcragging in som mycket god tvåa. Bohuslän är förstås ett fint ställe att ägna sig åt denna syssla. Branta fina bohussprickor från insteg till utsteg i fantastiska miljöer lockade i helgen ut en stor del av alla vintertrötta gymråttor med tradambitioner. John, Daniel, Björn, Vicky, Kasper och jag drog iväg från Uppsala i tre(!) bilar av rent logistiska anledningar. Vårvädret hindrade tyvärr Pelle från att följa med. Man börjar inse varför det är tunnsått med tradklättrande lantbrukare med mjölkkor. Klättertorpet vimlade av kändisar, kompisar och folk man bara sett på olika klättergym. Finfina leder gjordes i varierande stil: Vilskudd, Birgers borst, Granitbiten, Tor line, Internationalen, Slim line, Mallorol, Bagatell, Järnkaminen etc, etc. Mest ägnade vi oss åt ledklättring, men även något topprep riggades trots protester från vissa håll. Långa dagar varvat med dålig kosthållning resulterade i att man efter några dagar blev rätt sliten. Hobo i Lysekil (bilden) var det enda ställe vi kunde övertala att dra igång köket vid elvasnåret ett par kvällar i rad. Schysst personal och helt ok mat, särskilt med tanke på att annat inte fanns att tillgå... Filmen visar mitt och Daniels försök på Tor line, samt facit: Stefan Lindström som cruisar förbi det vi andra tyckte var rätt tungt. Sista klippet i filmen visar något som kanske inte var så tungt, men däremot krävde ett visst mått av balans. Kruxet på Birgers borst, 6+, har nog spottat av en och annan som anser sig vara sexaklättrare. Så även mig. Daniel föll en gång på kruxet, jag hade mitt häng strax före. En bomberplacering strax innan balansgången stärker själen, men turen får nog ändå sorteras under fliken karaktärsdanande leder. Fina dagar, tack John för självuppoffrande guidning.
söndag 6 maj 2012
Hammarattacken och Rättspsykiatrisk vård
Ytterligare två problem i nya området. Båda problemen är lite speciella. Hammarattacken ss, 5c, ligger i en liten grotta. Den börjar med en fist och fötterna i en alldeles för stor spricka, sedan lättare. Rättspsykiatrisk vård ss, 6a, rundar en skiva som hänger i ett schakt. Ståstarten är 5c. Har börjat skriva på en förare, 20 problem finns med ännu så länge.
lördag 5 maj 2012
Omnivour, 6b, IOGT-blocket, Förlossningsurtoppningen
Ok, nu var det Johns tur att lura ut mig på något han var sugen att göra. Han lockade med Omnivour, 6b, något så ovanligt som en kaminboulder. Dessutom fanns ett ogjort bisarrt utsteg genom ett alldeles för litet hål. Oemotståndligt med andra ord. Jag övertalade Daniel om att det var mycket bättre att åka till IOGT än att klänga på Predik en kall kväll som denna. När vi väl kom fram var hål-urtoppningen inte bara gjord, den var även repeterad. Johan och John hade förstört allt. Jaha, vad göra nu då? Nåväl, med mina modiga 85kg och ett BMI i intervallet "överviktig" skulle jag ialla fall bli tjockast hittills genom hålet. Det fick duga som morot. Jag måste erkänna att bestigningen innebar mer arbete än jag hade förväntat mig. Ett stort mått av ångest infann sig också i den allra trångaste passagen. Daniel fick ordentlig kramp i magmusklerna på insteget, jag krampade ena latten någonstans nära slutet. Filmens längd, ca 6 min, motsvarar den tid både Daniel och jag behövde (sex minuter var alltså) för att med små peristaltiska rörelser sakta låta oss förlösas genom hålet. Efteråt kändes det ungefär som om vi hade avverkat en heldag tradklättring. Ingen trötthet i fingrar och underarmar, men däremot en viss matthet i hela kroppen. Omnivour med förlossningsurtoppningen rekommenderas varmt och skulle få stjärnor om jag någonsin skrev en förare. Åk gärna dit ensam för att verkligen få känna paniken när du tror att du varken tar dig upp eller ner. Naturligtvis var det inte Omnivour som var orsaken till Johns besök. John, Johan, Patrik, Daniel och jag klängde även en del på Iso karhu och Karhu med viss framgång för några av oss. Vi gjorde även en del icke-beskrivna men antagligen gjorda varianter på traverser och mantlingar. Fina block, men respektera markägarens önskan att inte störa hästarna som släpps ut i hagen vid månadsskiftet maj/juni.
tisdag 1 maj 2012
Fyra FA i nya området
Jag, Daniel och Sanna fick lite tid vid nya stället idag. Daniel plockade två av högbollarna enkelt. Vi får återkomma om namn och grad. De är båda så höga att jag nog inte kommer att klättra dom alls faktiskt. Jag fick även till Helges cellvägg, 6a (alla tre i första filmen). För att straffa Daniel för att han snodde högbollarna jag i och för sig aldrig skulle ha kommit på tanken att klättra, så klippte jag ihop en fin liten film om ytterligare en absurditet jag fick FAn på: Skotten i Knutby, 6b (andra filmen). Notera spottarens bistra uppsyn och totala fokus på klättraren. Tycker själv det är klassikerpotential både för problemet och filmen, men misstänker att Daniel tycker annorlunda... Förlåt Daniel. Du är bäst, det vet du. Totalt fyra nya problem, bra dag med andra ord.
lördag 28 april 2012
Sport och trad vid Morarna (Gålö)
Efter lite trix hade jag alltså lyckats inbilla John att det var till Morarna han ville. Det är en bit att åka, men klippan ligger i solen och det finns flera 7a+, 7b och 7c med stjärnor. Eftersom John är i toppform och därmed har skickat boulderproblem som alldrig förr den senaste tiden var han inte sen att nappa på förslaget. Målet var att bättra på sitt personbästa när det gäller sportklättring. Jag hade förstås annat i tankarna. En av de mer omskrivna, baggade och stjärnbeströdda tradturerna i stockholmsområdet i grad 6+/7- finns på klippan. Ondskans hemvist sattes upp av den gode Jan liliemark och hans kumpan Jeremy Shehan -83. Årgången, och det faktum att Jan har satt upp leden gör att man bör ta graden med en nypa salt. Mr. Tor Lines turer är vad man brukar kalla old-schoolgraderade.
Nåväl, John valde efter ett tag ut en lämplig led.
Valet föll på en 7a+ stockholmsklassiker med ifylld stjärna: En negerleksak.
Leden erbjuder 20m svagt överhängande och ihållande grepp och stegklättring. John körde ett par vändor på topprep innan han gjorde ett riktigt bra ledpress på tredje åket. Allt gick bra tills tre meter under toppen då ett steg frasade sönder och störde rytmen. Det var förstås mitt fel. Jag hade påbörjat förstörelsen av steget på mitt åk strax innan, och nu blev påfrestningen för stor. Han tog den på fjärde åket, andra ledpresset. Härligt John! 7b nästa, du har det redan i dig! Jag var rätt nöjd över att faktiskt kunna göra alla flytt på topprep redan första åket (dock med flera häng), och jag gjorde till och med ett ledpress. Kanske går det inom en inte alltför avlägsen framtid.
Efter en del säkrings- och betaångest för den från marken synliga delen av Ondskans hemvist hade jag bestämt mig för att det var dags att göra ett försök. Trots en del blöta och slemmiga grepp gick starten bra.
Mitten var lite mer sparsamt säkrad och där började pumpen smyga sig på också. Allt tuffade dock på som det skulle till andra tvärsprickan, den lilla traversen och upp en bit till. Härifrån klättrar man upp för den avslutande sprickan. Jag skulle kunna skylla på blöt klippa, eller de 60 meter 7a+klättring jag hade i underarmarna, men faktum är att jag inte kunde klura ut betan. Jag tog mig upp "with a little help from my friends", men jag gjorde inte kruxmovet. Det var i alla fall en liten tröst att John (som gick andreman) hängde på samma ställe, han är ju trots allt 7a+klättrare numera... Efter att ha testat några varianter lyckades han klura ut en lite märklig lösning som jag ska försöka komma ihåg till nästa gång.
Malin ägnade dagen åt promenader, solade och fotograferade (se bilder) och hävdade bestämt att hon var nöjd med det. Jag misstänker att John får betala för bristen på lämplig Malinklättring på klippan vid senare tillfälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)