lördag 28 april 2012

Sport och trad vid Morarna (Gålö)

Efter lite trix hade jag alltså lyckats inbilla John att det var till Morarna han ville. Det är en bit att åka, men klippan ligger i solen och det finns flera 7a+, 7b och 7c med stjärnor. Eftersom John är i toppform och därmed har skickat boulderproblem som alldrig förr den senaste tiden var han inte sen att nappa på förslaget. Målet var att bättra på sitt personbästa när det gäller sportklättring. Jag hade förstås annat i tankarna. En av de mer omskrivna, baggade och stjärnbeströdda tradturerna i stockholmsområdet i grad 6+/7- finns på klippan. Ondskans hemvist sattes upp av den gode Jan liliemark och hans kumpan Jeremy Shehan -83. Årgången, och det faktum att Jan har satt upp leden gör att man bör ta graden med en nypa salt. Mr. Tor Lines turer är vad man brukar kalla old-schoolgraderade. Nåväl, John valde efter ett tag ut en lämplig led. Valet föll på en 7a+ stockholmsklassiker med ifylld stjärna: En negerleksak.
Leden erbjuder 20m svagt överhängande och ihållande grepp och stegklättring. John körde ett par vändor på topprep innan han gjorde ett riktigt bra ledpress på tredje åket. Allt gick bra tills tre meter under toppen då ett steg frasade sönder och störde rytmen. Det var förstås mitt fel. Jag hade påbörjat förstörelsen av steget på mitt åk strax innan, och nu blev påfrestningen för stor. Han tog den på fjärde åket, andra ledpresset. Härligt John! 7b nästa, du har det redan i dig! Jag var rätt nöjd över att faktiskt kunna göra alla flytt på topprep redan första åket (dock med flera häng), och jag gjorde till och med ett ledpress. Kanske går det inom en inte alltför avlägsen framtid. Efter en del säkrings- och betaångest för den från marken synliga delen av Ondskans hemvist hade jag bestämt mig för att det var dags att göra ett försök. Trots en del blöta och slemmiga grepp gick starten bra.
Mitten var lite mer sparsamt säkrad och där började pumpen smyga sig på också. Allt tuffade dock på som det skulle till andra tvärsprickan, den lilla traversen och upp en bit till. Härifrån klättrar man upp för den avslutande sprickan. Jag skulle kunna skylla på blöt klippa, eller de 60 meter 7a+klättring jag hade i underarmarna, men faktum är att jag inte kunde klura ut betan. Jag tog mig upp "with a little help from my friends", men jag gjorde inte kruxmovet. Det var i alla fall en liten tröst att John (som gick andreman) hängde på samma ställe, han är ju trots allt 7a+klättrare numera... Efter att ha testat några varianter lyckades han klura ut en lite märklig lösning som jag ska försöka komma ihåg till nästa gång. Malin ägnade dagen åt promenader, solade och fotograferade (se bilder) och hävdade bestämt att hon var nöjd med det. Jag misstänker att John får betala för bristen på lämplig Malinklättring på klippan vid senare tillfälle.

onsdag 25 april 2012

Stöldförsök, 7+, Predikstolen

Gränsen mellan framgång och bakslag är sällan så uppenbar som när man klättrar. Segerruset av en urtoppning ersätts av ett kortare eller längre fall om man så bara gör ett endaste litet misstag. En felaktig sekvens, en floppad fot eller ren och skär kallpump på grund av dålig uppvärmning kan göra hela skillnaden. Ibland kan man inte sätta fingret på orsaken, det råkar bara vara en dålig dag. Igår blev en besvikelsens dag för Daniel. En sådan där dag då det är svårt att förstå varför klättringen inte flyter på som den borde. Nej Daniel, jag ska inte radera filmen. Jag ska skriva ett blogginlägg om att man ibland inte mäktar med att motsvara sina egna förväntningar. Hur det gick för mig? Jag rackade på utan några större förhoppningar. Jag var ouppvärmd, och fingrarna var så kalla att jag knappt kunde böja dom eller ens känna krimparna på slutväggen. Men den satt. På första. Säkringsbeta från övre delen av sprickan till första bulten: gul Alien, grön Alien, offset Mastercam #2 (i den flariga sprickan ovanför tvärsprickan).

lördag 21 april 2012

Un-teaser?

Nytt område: nära för mig, långt för dig. Lite sprött, men mycket kul. Jam, sloperhanglar och highball-areter dominerar. 10 problem är gjorda, men vi vill nog leka lite till innan vi släpper lös alla starka... Håll ut!

torsdag 19 april 2012

Thutan, 6a, på Pyramidblocket, Focksta. Jens premiär igår efter en lång och svår graviditet med tillhörande förlossning. Vi hoppas se dig mer i skogen framöver... I övrigt blev det ett par fina turer gjorda på Hygget för de som var med: Joaquim, Daniel, Björn, Jens och jag. 2005, 6b, gick ned relativt enkelt för de flesta. Joaquim fick nöja sig med ståstart, med det tycker jag är mer än väl godkänt för att vara första gången han bouldrar ute. Medley ss och Syddes arete får vi skicka en annan dag, pulvret i armen räckte inte riktigt till.

tisdag 3 april 2012

Rena rama stölden ss, 6b, en kväll av misslyckanden (och första repetitionen!)

Det var upplagt för sendarfest när fem av Uppsalas sprickaficionados samlats för att under guidning av förstabestigaren repetera sprickan. Fot- och handbeta haglade genom luften, handjam testades och förstabestigarens visdom förkunnades. Den magra utdelningen blev en (1) ynka repetition, kudos till Björn! Tyvärr hade jag gett upp hoppet vid det laget, så det fastnade inte på film. John kom upp från sitten, men ville inte ta sig igenom den toppdriva av snö som bildats sedan jag gjorde problemet i fredags. Inte ens förstabestigaren själv kom upp. Kvällens citat: "det såg lättare ut på filmen". Bevara gärna den minnesbilden. Kul problem som definitivt är värt fler besök. Senare gjordes några press på Kashmir. Björn kom upp för första gången, Daniel gjorde laps, medan John och jag får lägga minst ytterligare ett besök för att ticka av denna klassiker.