torsdag 13 juni 2013

Den sista färden?

"Hur står du?" ropar jag till Daniel. Jag får ett sammanbitet "Jag står på sva" till svar. Efter ytterligare trettio-fyrtio meters klättring upprepar jag frågan och får samma svar. Vi klättrar löpande på Agent orange, 5+, en 440m lång led på Haegefjell i Nissedal. Det har torkat upp, men partierna med neongröna lavar har ännu långt ifrån optimalt stick. Jag smearar högerfoten i en knappt märkbar skål som är övervuxen av det gröna slemmet och tänker frågan igen, utan att ropa den till Daniel. Det håller. Det är resans första dag med klättring och vädret har inte varit det bästa. Vi inledde i regn med att klättra Via lara, 3+, en 380m lång och mycket lätt led som blivit introduktion till multipitchklättring för många i norden. Även denna klättrades löpande. Till sist kommer vi upp och gör det sista krävande movet på Agent orange (en hälkrok!). Även om vi har marginal på de grader vi har klättrat under dagen så har det varit en ny upplevelse att klättra löpande, och dessutom under regn, upptorkande eller fuktiga förhållanden. Det går förstås mycket snabbare att avverka lederna, men var beredd på att det är mer mentalt ansträngande att nästan aldrig vara "safe". Vi gör Via lara på två timmar trots blötan, och Agent orange slinker ner på två och en halv under betydligt torrare förhållanden. Förarens meterangivelser är visserligen mycket generösa och klättringen på Haegefjell är långt ifrån brant, men vi känner ändå av de över åttahundra meter klättring plus returer när vi sitter i lägret på kvällen.

På lördagen ställer vi oss på kö för att klättra Haegar, 6+, 550m. Haegefjell är populärt, och Haegar är en av de lite svårare leder som är omåttligt populär. Johanna och Nikki tar lite tid på sig på den branta kruxrepan vilket innebär att övriga replag får vänta. Stämningen är dock god, Johanna säkrar till sist upp Nikki och köerna löses upp relativt snabbt. Jag får svakruxrepan som har fått rykte om sig att vara dåligt säkrad. Det stämmer visserligen, men lite spänning har ingen dött av. Daniel får gloryrepan och sköter sin uppgift exemplariskt.

Sista dagen kättrar vi Mot sola, 6-. Vi är först på leden och använder oss till viss del av vårt nya verktyg för snabbklättring, löpande. Exempelvis undviker vi på detta sätt hängande stand på kruxrepan. Mot sola behöver ett par torkdagar efter regn eftersom det är svakrux. När vi klättrade leden hade det torkat upp till viss del, men var fortfarande ganska blött på kruxet. Har man marginal på graden tror jag dock inte det är några större problem att ta sig förbi trots väta, även om minst ett replag vände denna dag. På kvällen klättrar vi de två första replängderna av Gone with the weed, 6-. Andrarepan är mycket fin, jag gillar särskilt hur man trippandes följer ett decimeterbrett kristallband under flera meter. Tyvärr börjar vi bli lite väl slitna, både fysiskt och mentalt. Dessutom närmar sig klockan nio när vi till sist beslutar oss för att baila.

Målet 2000 klättermeter missas, vi får inte ihop mer än 1800-1900 meter under våra tre dagar på berget. Det är trots allt mer än 300 gånger mer än vi klättrade helgen innan, så vi är båda nöjda.

Resan till Haegefjell var en kompromiss. Egentligen ville vi åka till Lofoten, som vi brukar, men eftersom Daniel är höggravid (det börjar synas, se bilder) fick det bli en kortare resa till ett närmare resmål.

Snabbfakta om Haegefjell:
  • Tro inte gps-angivelsens 8.5h från Uppsala. Det tar 12h inklusive lunch, matinköp och norska vägarbeten/skitvägar
  • Åker ni södra vägen, håll koll på färjetider Moss-Horten. Ingen blir glad av att precis missa en båt
  • Ta med jämna norska pengar till bomavgift (70nok) och camping (30nok/pp och övernattning)
  • Grader i förare kan vara norska (något soft) eller tyska (väldigt soft). Tänk gammelsvenska grader så ingår marginal för multipitch och väder
  • Föraren "Go Telemark" kompletteras gärna med flera nedladdningsbara gratisförare (exempelvis Rockfaxföraren). Topos är ofta relativt risiga.
  •  
  • Enkelrep minskar trassel men försvårar bail. De flackare lederna på Haegefjell går INTE att fira med enkelrep och firningssnöre. Det blir för svårt att dra ner repet med det tunna firningssnöret. Detta resulterade i en barfota nedstigning för min del, och en härlig vandring i klätterskor för Daniels del. Klart ovärt.  
    Douglas säkrar upp sin repplagskamrat på Via lara. Blött!
    
    Vi gör oss redo för första returen.
    
    
    
    Agent orange, kanske lite väl spännande att klättra löpande för vår del.
     
     
    Andra dagen bjöd på bättre väder! Campingen ligger en kvart från instegen på lederna.
    

     
    Kikare kan vara bra att ha med. Dels är det kul att titta på folk på väggen, och dels kan man se hur blött det är på kruxen.
     
    
    
    Översikt på Haegar. Johanna och Nikki kan ses i orange hjälmar.
    
     
     
    Vi pratar med en dalaklättrare medan vi väntar på vår tur på Haegar. Kruxrepan syns i överkant av bilden.
    



    
    
    
    Daniel cruisar kruxet på Haegar.
    

    
    Utsteget på Haegar.
    
    
     
    Vy från Mot sola
    

    
    Även Mot sola har ett par lite brantare partier.
     

    
    Vi softar på toppen efter Mot sola
    

     
     
    
    Översikt på Mot sola. Replag kan urskiljas på väggen.