Till sist får man ändå ge sig. Även om det bär emot så är det dags att sammanfatta boulder-utomhussäsongen 2012. Året började på ett fint sätt med att jag upptäckte ett nytt och nära (för mig) boulderområde med superfina problem som bara väntade på att borstas fram och bestigas. Det dröjde dock innan jag hittade och gjorde FA på det finaste av dom alla, Revolvern.
Områdesvisning samt fulbeta på de flesta problem kan ordnas vid en opretentiös bouldertävling som eventuellt äger rum någon gång i vår, om tillräckligt många visar intresse, och om någon är villig att hjälpa till... Nåväl, naturligtvis har mycket tid gått åt till borstning och bestigningar i nyss nämnda område, men en del annat har förstås också hunnits med. Förlossningsbestigningen av Omnivor måste nämnas. John och Johan var först upp, redan innan vi andra hunnit dit. De har ju lite mindre bringa än Daniel och jag, vilket innebar att de slank ur hålet på nolltid.
Tillhör man däremot den skara större klättrare, som Daniel och i synnerhet jag tillhör, kan det bjuda på visst motstånd. Jag kan lugnt hävda att jag aldrig kände oro för att "ramla av", om man så säger. En annan personlig höjdpunkt under året måste vara fjärde, femte och sjättebestigningen av För fet för att fistas i Rörbo som skedde i snabb takt efter varandra efter att Björn kommit på den lysande idén att man släpper ena foten och alltså bara hänger i en fot. Därmed får en del bättre kroppslig balans för att få upp händerna på läppen. Andra får sämre själslig balans och ber om att få bli nerplockade.
Daniel var såklart först upp redan förra året. Det var innan John och jag hade byggt upp landningen så att det går att spotta. Alla som varit där vet att det (trots plattformen som nu finns) kan vara ett visst mentalt motstånd att släppa händerna och hänga fritt under taket i bara fötterna. Det måste vara Uppsalas mest spektakulära problem alla kategorier om jag får säga det själv. Jag har alltid fascinerats av off-widthklättring, men det är egentligen först under 2012 som jag provat på några enklare problem i denna oförtjänt förtryckta och baktalade kategori klättring. Har ni några tips på fler problem eller leder med OW-karaktär får ni gärna höra av er på ett eller annat sätt. Jag är hookad. Utöver ovan nämnda tre guldkorn, samt all fantastisk repklättring jag har fått förmånen att ägna mig åt under året, fanns också en stor mängd vardagsklättring. Det må vara problem som inte sätter lika djupa s(p)år i minnet, men som ändå ger lite vardagsedge. Alla krimpväggar, sloperhanglar och juggiga tak som forcerats i pannlampans sken en kväll efter jobbet har naturligtvis också ett värde. Tack alla nya och gamla klätterkompisar som tipsat om problem, spottat, säkrat, och tjatat ut mig när vädret inte sett så lovande ut. Hoppas ni orkar med mig ett år till.
Om jag ska blicka framåt så hoppas jag att 2013 bjuder på lika fina upplevelser. En ny Norgeresa planeras, nya boulderområden väntar på att upptäckas och nya vardagkvällsprojekt dyker alltid upp. Jag har gett upp uteklättringen för i år, men hoppas snart få komma ut och kötta igen.
God fortsättning, och Gott Nytt År på er!
