Så var det dags igen, redovisningen av årets Bohusresa över Kristi himmelfärd. Denna gång åkte Simon, Daniel, Sam och jag ner och bodde hos Joel och Linn i deras alldeles utmärkta undantagsstuga i Brodalen mitt i Bohusläns granitmecka. Vi frossade i klättring under tre och en halv dagar och avverkade ett antal leder i varierande stil. Bergkirstis polka, Bohusvals, Höstsonaten (Svaneberget), Melange (Tullbodarna), Prismaster, Rapé, Pekkas diplomtur, Fueled by coffe powered by bacon, Afterburner (Hallinden), Jäger, Yamamoto, Karl-Alfred, Feministiskt initiativ (Högberget), Chapman, Mallorol, Djurgårdsfärjan, och Årets bragdbestigning av Borlänges egen Wide Boy Daniel: Offline på Häller. Kanske har jag glömt någon led, men det som består i minnet är den fantastiska kvaliteten på lederna och det faktum att man faktiskt kan tradda på (eller långt över) sin gräns utan att behöva oroa sig för döden. Det är i Stockholmstrakten mer undantag än regel...
Melange, Höstsonaten och Daniels bragd Offline på film.
Daniel fokuserar på Melange, Tullboden. Sveriges finaste chippade 7-? Leden går i ett gammalt stenbrott.
Sam på Prismaster, Hallinden. En lång led där man hinner få lite flyt i klättringen, särskilt om den görs i en replängd.
Simon hittar balansen på Jäger, Högberget.
Simon slappnar av i solen medan vi andra kämpar på Melange, Tullboden.
Yours truly på Afterburner, Hallinden. Yes Simon, another stolen Picture. Put it on my tab.
Team Bohus 2014: Daniel "Offline" Johansson, Simon "Never weighted the rope even once" Schoepf, Sam "Bomber micro-wire" Wheadon och Mats "Close but no cigar" Isaksson.
Kriget är över, problemet är bestiget. Revolvern är kronan på verket av alla de bizarroboulders som det nya området har att bjuda på. För mig är det helt klart det mest krävande jag gjort i boulderväg, två-tre snäpp hårdare än både Split personality (jam style) och Klassklyftan. Hur graderar man något som inte kan jämföras med något annat överhuvudtaget? Det finns vissa likheter med För fet för att fistas, som jag faktiskt inte har gjort ännu, men för mig är Revolvern mer jämnsvår. Så när som på ett dolt fotsteg och ett par risiga slopers att slappa så finns varken grepp eller steg. Det är smearade fötter, jam, kamin, stäm, kroppsspänning och någon sorts konstiga horisontella armbars/sloperslappande som krävs med min beta. Urtoppningen underlättas om man har lång arm, stor näve och cornflakesbringa. Jag är i alla fall begåvad med två av tre... Jag har ett par projekt kvar att få till, sedan är det dags att lämna över området till er starka busar. Då får ni tycka till och gradera ner allt jag tyckt varit hårt, peta bort stjärnor och göra egna FA.
