onsdag 8 oktober 2014

Getberget, finfin trad i bökig terräng...

För några veckor sedan var det dags att försöka få till en dags traddande igen. Denna fredagkväll styrde Björn och jag bilen från Almunge mot Ljungaverk en bit inåt landet i höjd med Sundsvall, ca 4.5h från Uppsala. Vid Gävle bro plockade vi upp Daniel. Ovanför Ljungaverk ligger Getbergets alpinanläggning. Vi parkerade på toppen och tältade på den enda plana och lerfria platsen på området: under sista stolpen till T-liften. Planen var att klättra hela lördagen, eftersom Daniels och min permission inte sträckte sig längre, och sedan släppa av Björn vid Brattberget framåt nattkvisten så att han skulle kunna fortsätta att förlusta sig med ett gäng Uppsalaklättrare som trodde att vädret skulle hålla i sig hela helgen. I sista minuten lyckades jag lura ut Johan Hedman för att komplettera upp till jämna replag. Johan är en lokal klätterprofil som till allra största del har utvecklat Getberget. Bättre guide går knappast att få!  Lederna vid Getberget är hjälpligt beskrivna på Sverigeföraren och vägbeskrivningen från alpinanläggningen stämmer rätt bra. Det som det inte står så mycket om är att en storm fällt det mesta av skogen, och att det därför kan vara lite bökigt att ta sig fram i terrängen. Lederna är till övervägande del fantastiskt fina sprickleder, de flesta (alla?) utrustade med firningsankare. Nästan allt vi klättrade var välsäkrat och på fast och fin klippa även om en del leder kändes lite skitiga här och var (sand, inte mossa). Trots en relativt stor ansamling av väldigt fina leder i överkomliga grader har inte massorna hittat hit, och det är synd. Getberget är nämligen en av de absolut finaste klippor jag har klättrat på i det här landet. Ta med alla kammar ni har, och fattas det i större storlekar får ni låna era kompisars prylar. Med stort menar jag motsvarande Camalot #5 och uppåt, gärna dubbelt upp för vissa leder... Grader är ju alltid svårt, men gillar man sprickor kommer man nog inte att tycka att graderingen är hård, snarare tvärt om. Förare finns på flera olika håll och graderna skiljer sig en hel del för vissa leder mellan dessa. Notera att det finns två separata klippor, den bortre ca hundra meter längre bort längs huvudstigen och sedan ner. Dessa kallas på Sverigeföraren för Övre västra väggarna. Vi kommer definitivt att besöka Getberget igen, och gillar du sprickor så bör du också åka hit!

Ps. Ibland känns det tungt att skriva blogginlägg. Då kan det räcka med ett "Skriver du på Uppsala stenar? Jag har den på min feed" för att man ska orka med ett inlägg till. Tack Gustav!
Daniel rensar efter att ha klättrat Camalot 1-sprickan

Daniel är förbi det svåra på den ihållande andrarepan på Två bleka kompisar

Topprepet hänger på Vildvittran, en led vi har anledning att återkomma till. Inte så lång, men fantastiskt fin och ihållande. Slutet på Två bleka kompisar kan ses upp till vänster i bild, låt er inte avskräckas av den inte fullt lika fina förstarepan.

Johan delar upp racket och överger oss för invigningsfesten till nya boulderhallen i Sundsvall. Björn funderar på om han ska klättra vidare eller... jo det måste man väl!

Daniel rackar på med allt vi har inför Ormen Långe, rekommenderas varmt!


Zig-zag sprickan/Z-sprickan? Gjord och ser fin ut. Fler linjer finns, även ogjorda fina sådana...

Daniel på Ormen Långe.