torsdag 28 maj 2015

tisdag 26 maj 2015

Film

                                     
Problem i filmen:
Cory & trevor (ståstart), Xx-blocket
Shout it out loud, Skansberget
Latino lover, Nåsten Enköpingsvägen
Dogstory, Fiby
Fingertoppskänsla (ståstart), Campusblocket

måndag 25 maj 2015

torsdag 21 maj 2015

Fingertoppskänsla @ campusblocket

Campusblocket, ett block som har något för alla stilar. De går att campusera, slabba eller crimpa. Fingertoppskänsla kvalar in som ett crimpigt (och något vasst?) problem. Trots inslag av ett par vassa grepp så bjuder linjen på schysst klättring med utomordentlig landning.





onsdag 20 maj 2015

Skymningsareten @ källbergahygget

                             
Carl på skymningsareten vid källbergahygget.

onsdag 13 maj 2015

söndag 10 maj 2015

Rupterat bicepsfäste? Egentligen en skitsak i sammanhanget.

Så här drygt tre månader efter min bicepsruptur kan jag konstatera att värre saker faktiskt har drabbat mänskligheten genom historien. I och med att jag kunde börja med lätt klättring för ca fyra veckor sedan (sju veckor efter operationen) så kändes det som att det värsta var över. I stort sett handlar det nu om att träna upp sig till den nivå jag hade innan skadan. Självklart ska jag fortfarande vara försiktig, att floppa en fot och bli hängande i högernäven är ingen god idé. Axeln känns fortfarande lite rå och "ny", även om rörligheten i stort sett är helt tillbaka. Jag har bouldrat inomhus lite försiktigt nu i några veckor. Första passet var väldigt kort och jag använde inte högerarmen mer än till att hålla balansen. Andra passet vågade jag mig runt hörnet bort från svaväggen, men det var nog lite för tidigt. När jag försiktigt lutade mig tillbaka för att hänga med höger hand i en jugg höll axeln inte riktigt ihop som den borde. Det fanns liksom inget naturligt stoppläge. Jag skrinlade projekt "brant" ett tag. Stabiliteten i axeln var då ungefär i paritet med en något överstuvad makaron. Med hjälp av Gustens rehabövningar och flera försiktiga boulderpass har jag nu fått upp en viss stabilitet. För två veckor sedan var jag och Björn ut till Runsa, och jag lyckades faktiskt leda Vampyren utan problem. Björn ledde för övrigt Pimpim för första gången, inte illa! Helgen efter gjorde jag Pimpim på topprep. För varje pass känner jag avsevärd förbättring och ändå känns det i vissa lägen som om det är väldigt långt kvar till nivån jag hade innan rupturen... Ok, här kommer en kort kalender som du kan använda som riktlinje när Du sliter av Ditt övre bicepsfäste:
  • Dag 0:     Ruptur
  • Dag 25:   Operation + sjukskrivning
  • Dag 39:   Här hade jag kunnat börja jobba igen, men beslut om ersättning för taxiresor dröjde
  • Dag 46:   Åter i arbete, med taxitransport första veckan
  • Dag 53:   Lånar Pelles automatväxlade Hyundai Atos i två-tre veckor
  • Dag 74:   Testar lätt klättring
  • Dag 86:   Leder Vampyren (6- trad) i Runsa
  • Dag 93:   Kör Pimpim (7) på topprep
  • Dag 100: Första reppasset på K2 efter rupturen
  • Dag 112: Långturer i Nissedal??
Det är knappt man vågar tro att det är sant, men planer börjar så smått smidas för sommarens äventyr. Om allt går som det är tänkt åker Pelle och jag till Nissedal redan om knappt två veckor. Det blir i så fall hans första riktiga multipitchäventyr. Jag känner mig lite som en femåring som sitter på höskullen och leker med tändstickor. Det blir nog en svårsläckt eld när Pelle väl fått smak för norsk äventyrsklättring. Vad som händer i sommar? Bohuslän, Italien, Lofoten, Sydpillarerna (Mongejura/Stetind), Storpillaren? Vem vet...


Glad bloggare efter att ha gjort Vampyren med sin nya arm.

Anders visar hur det går till på Candyman i Focksta. Själv vågade jag inte högre än till den punkt där svårigheterna börjar denna gång, men är trots allt sjukt nöjd över att ändå vara hyfsat igång igen.



Har börjat elcykla till jobbet. Det blir 75 km om dagen. Tur att klättringen inte tar fullt lika mycket tid för tillfället.


Drygt hundra mil på tre veckor, utöver det ca 40 mil promenad/löpning sedan operationen.


Slut på det roliga efter kedjehopp och kranshaveri. Nu är cykeln inne på reparation, men ska även låsas upp för att ge elhjälp ända upp till 45 km/h. Det blir vådlig jobbpendling framöver.

fredag 8 maj 2015

Split personality @ Focksta

                             
Graham på Split personality, Focksta.

torsdag 7 maj 2015

Prins valiant @ Focksta

                             
Carl jobbar på Prins valiant i Bivacken.

tisdag 5 maj 2015

måndag 4 maj 2015

Frosty @ Focksta

                                     

I veckan rensade vi ett problem som enligt boulderföraren för Uppsala/Stockholm är väl värd anmarschen. Vi håller helt klart med. Problemet heter Frosty och ligger i närheten av En fråga om balans.

Klättringen är jämn och fin, och avslutas med en kryddig mantling. En stege rekommenderas för nedstigningen.

lördag 2 maj 2015

Poäng! @ focksta

                                      

En kortfilm från dagens besök i Focksta. Det var första besöket i söderängarna för Graham. Vi körde ett par klassiker såsom Split personality, Obelisken, Candyman och Stress. Dagen avslutades med den blanka och fina slabben Poäng!.

måndag 27 april 2015

Nya hygget Jumkil

I fredags gjorde vi en drive-by till nya hygget i Jumkil innan basketfinalen i fyrishov.                        

                                    

torsdag 16 april 2015

Bivacken & söderängarna

I tisdags blev det en tripp till Focksta trots att Yr och SMHIs prognoser var långt från lovande. Vi hann med ungefär tre/fyra press på Primo victoria innan det började regna.

Istället för att packa ihop prylarna och åka hem så traskade vi ner till Hemliga dalen, en sektor som bjuder på ett antal problem i de lite styvare graderna. Efter ett par halvhjärtade försök på Ultramagnetic, så gick vi vidare till söderängarna, i jakt på ett torrt problem.

Vi hamnade vid Styx, både jag och Carl hade provat problemet tidigare. Fast då med en lurig beta innehållandes ett högt knä, som på något underligt vis skall tryckas upp i taket där vänster startgrepp sitter. Beta för det hittar du här.

Trots de relativt få minuterna vi klättrade så lyckades jag fånga två bestigningar på film.

                                    



tisdag 14 april 2015

Angel eyes


För ett och ett halvt år sedan kändes det helt omöjligt att gå från sitt upp i ståstarten på Angel eyes. Det är alltid en skön känsla med snabba återbesök.

                                   

lördag 11 april 2015

Påsk

I år uteblev fontanresan. Inte en enda Pain au chocolat har konsumerats under påsken. Istället spenderades helgen i Leksand, där det bjöds på traditionell svensk påskmat.

Vi var ett par Uppsalabor som bestämt träff på påskdagen i Rällsjön, ett boulderområde som ligger mellan Leksand och Falun. Området bjuder på ett tiotal block, utspridda längs sjön. Vi hade spanat in oss på Superslicer , en arete som något efterliknar de snyggt skurna areterna som återfinns i Fontan.

Efter en kort anmarsch var vi framme vid problemet som såg lika snyggt ut i verkligheten, som på bild. Det enda man kan anmärka på var problemets höjd, som i de bästa av världar kunde varit något högre. Men man kan inte få allt här i världen.
Carl på väg att toppa ur Superslicer, Rällsjön.
Annandag påsk spenderades hemma i Uppsala. Vi styrde bilen mot Tjockmyran. Planen var att försöka hitta till Sockergubben, ett problem som ligger ganska långt från parkeringen, och utan? tydliga stigar att navigera efter. Jag har en gång tidigare försökt hitta till detta block med hjälp av markeringen på 27crags. Dock utan framgång..

Vi delade på oss, för att effektivare söka av området. Efter ungefär en timme i skogen lyckades jag hitta blocket. Det gick dock inte att hitta Carl... Efter ytterligare 45 minuters strulande med att hitta varandra, så kunde vi gemensamt gå från parkeringen tillbaka till blocket.

Sockergubben såg inte ut att ha blivit klättrad på ett tag, vilket gjorde att urtoppningen blev långdragen och rätt obehaglig då toppen var full med löv och barr. Problemet bjuder på bra landning, precis lagom höjd och fina rörelser.

                                   

För att hitta dit: Börja traska på den upptrampade stigen som börjar vid parkeringen. Efter ett tag, håll något vänster längs med tomtgränsen. Efter cirka 100 meter syns ett nyavverkat område som också har ett par oborstade block i klättervänlig storlek.

Block på väg mot Sockergubben

Block på väg mot Sockergubben
Från blocket på bilderna fortsätter du åt vänster ner på vägen. Efter bara ett par meter blir terrängen i skogen (på höger sida) betydligt mer paddvänlig. Traska in i skogen. Nu är det bara gå rakt på. Efter ett tag kommer en stenig passage, väl över krönet bör blocket ligga precis framför näsan.. Annars har du gått fel, Tough luck!

söndag 1 mars 2015

Operation

För inlägget om hur skadan uppstod, se här. Inlägg om första mötet med ortoped här.

-Är vi överens om att det är höger arm vi ska operera?

-Jo, ja, det är den som är trasig.

-Jag tänkte köra med både hängslen och livrem. Både knapp och skruv.

Skönt, tänkte jag. Skruv är det man använt mest, men nya studier visar att knapp har en överlägsen förmåga att hålla senan på plats efter operation. Får googla lite mer när jag vaknar...

Kirurgen ritar en stor blå pil på underarmen. Pilen pekar uppåt längs armen, antagligen för att rätt arm ska opereras. Eller snarare för att inte fel arm ska opereras. Jag har fått svälja diverse piller inför operationen. Efter ytterligare en liten väntan så får jag komma in i operationssalen. Den är större än jag föreställt mig och det kryllar av folk. Nåja, de är i alla fall minst fyra inklusive ortopeden som i huvudsak kommer att sköta skärandet och snickrandet. Alla är vänliga och verkar väldigt kunniga, utom möjligen en ung kille som gör någon sorts praktik. Elektroderna hamnar lite fel, men det rättas snart till. Insomningsmedlet rinner till i slangen på handryggen, det svider lite i handen och en halvminut senare sover jag djupt. Hade föreställt mig att det skulle bli ångestfullt att sövas, särskilt för någon med så stort kontrollbehov som jag, men det är bara djup och skön sömn. Vaknar knappt fyra timmar senare och får höra att fästet tyvärr var ganska fransigt, men att rotatorkuffen i övrigt såg väldigt fräsch ut. Det fransiga är bortklippt och långa biceps sitter nu på plats något längre ner än före skadan och är infäst i ett hål som borrats rätt genom överarmens ben. På baksidan sitter det infäst med en knapp och på framsidan med en skruv. En av sköterskorna har oturligt nog stuckit sig på en av de kanyler som använts under operationen och hon är såklart lite orolig. Jag tröstar henne med att berätta om några av de läskiga zoonoser vi hanterar på min arbetsplats och lägger till att jag varit i Afrika fyra gånger under det senaste året. För att balansera upp det hela säger jag också att jag varit blodgivare i många år (med alla tester det innebär), att jag levt i ett monogamt förhållande i ett kvartssekel och att jag är vaccinerad mot hepatit A och B, samt rabies och gula febern...

Blir kvar över natten eftersom operationen genomfördes senare än planerat och blir hemskickad med ett knippe recept och en ganska torftig lista på rehabövningar att göra.

Knapptekniken finns beskriven här. Den har som sagt kompletterats med en skruv på framsidan enligt denna teknik. Här visas fördelen med knapp jämfört med skruv i dragtest.

På apoteket kan jag snabbt konstatera att jag aldrig tidigare har handlat så mycket medicin på en gång. Mängder med Alvedon som utgör grunden i smärtlindringen, Pronaxen som är antiinflammatoriskt, lång- och korttidsverkande morfinpreparat och sist men inte minst Lactulose och Laxoberal som ska motverka den förstoppning som oundvikligen uppstår när man knaprar moffar.

Jag har inte ont. Rör aldrig det korttidsverkande morfinet och käkar övrig medicin enligt recept i ett och ett halvt dygn. Klipper därefter till halva mängden morfin, och ytterligare ett och ett halvt dygn senare slutar jag helt ta morfinet. Jag har som sagt inte ont, och att dosera de laxerande medicinerna efter behov är inte lätt. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att 10 ml Lactulose och tio droppar Laxoberal är alldeles för lite och 30 ml + 25 droppar alldeles för mycket. Fick en väldigt intensiv hicka också. Lite googlande tar mig till en tråd på Flashback som beskriver att det är en av flera biverkningar av morfin. Tråden beskriver såklart även hur jag bör ta morfinet på alla möjliga sätt som inte står i bipacksedeln, och vad priset på gatan är-, vad det borde vara och varför... Drack vatten upp och ner i omgångar under de första dagarna, det hjälper mot hickan en stund i alla fall.

Kirurgen säger att jag får ha armen hänga fritt. Inget gips, inget bandage, ingen mitella. Om jag inte blir trött i armen, då kan jag hänga upp den ett tag. Sjukgymnasten är lite mer konservativ och säger att mitella är bra, särskilt för att stävja reflexen att använda armen i plötsliga situationer. Förstår ganska snart hur hon menar, men låter armen i stort sett hänga fritt hela dagarna.

Litteraturen, bekanta och bekantas bekanta samt diverse forum säger 6v till lätt klättring och 12v till maxbelastning. Ortoped och sjukgymnast säger 12v till lätt klättring och 6 mån till maxbelastning. Jag kommer att ta det lugnt i början, men har svårt att tro att jag kan hålla mig helt borta från klättring i tre månader.



Snitt för att fiska upp senfästet, osäker men misstänker att även hålet borrades i det snittet. Bakre hålet är till för att få in knappen bakom benet och främre hålet är troligen till för att frisera gamla fästet och kolla läget generellt.
 

Vägen in för de mediciner som användes under operationen.

467 kcal lunch. Ingen kulinarisk läckerhet, men i alla fall funktionellt.
 
Lite inspiration och studier i hur man inte råkar ut för motsvarande skador igen...
 
Mängder av medikamenter. Mycket av det kommer jag inte att stoppa i mig.
 
Efter några dagar kom blånaden.
 
 
Rehabpromenad med armen i mitella.
 




fredag 13 februari 2015

Operation inbokad, träningskort pausat...

Långa biceps tvärt av i övre fästet. Diagnosen är enkel att ställa, det verkar näst intill räcka med en beskrivning av vad som hände och att bara visa upp armen så är axelspecialisten klar över vad som har gått sönder. Vi går igenom ett antal arm- och axelrörelser mest för att konstatera att inget annat är trasigt. Ömheten i axeln gick över ett par dagar efter rupturen. Nu känns det lite konstigt vid vissa rörelser och gör ont i själva biceps vid hög- eller specifik belastning, t ex att bära något stort (inte nödvändigtvis tungt) under armen. Jag har såklart googlat mig blå inför besöket, fått tag i den enda vetenskapliga artikeln som avhandlar ruptur av bicepsfästen på klättrare, haft konversation med artikelns försteförfattare samt tre klättrande vänner eller vänners vänner som har råkat ut för partiell- eller fullständig ruptur av övre eller nedre fästet för långa biceps, diskuterat med två kollegor som inte opererats, och diskuterat för och nackdelar av operation med en klättrande ortoped. För att inte tala om alla trådar på olika klätterforum som jag gått igenom. Med andra ord är jag en rådgivande/behandlande läkares värsta mardröm. Inför besöket har jag bestämt mig för att inte skriva diagnosen, behandlingen och rehaben på ortopedens näsa innan han fått bilda sig en egen uppfattning.

Han går igenom vad som hänt i min axel, att inget annat är skadat, för- och nackdelar av en operation, och hur själva operationen går till (om det nu blir det vi kommer överens om).

-Du klättrar alltså? Med rep menar jag då, inte fjällvandring.

-Inte nödvändigtvis med rep men ja, det är klättring det handlar om...

Han vill försäkra sig om att jag faktiskt kommer att ha nytta av en operation. Att det inte blir operation, sjukskrivning och rehab på något vars potential sedan inte utnyttjas. Om man inte opererar tappar man ca 15% av maxstyrkan och det finns risk för besvärande kramper i biceps vid långvarig ansträngning. Om man väljer att gå igenom operationen får man upp maxstyrkan igen och armen blir nästan som ny, men med risk för smärtproblematik pga det 8X20 mm hål man borrar i överarmens ben för att trä in senstumpen i och skruva fast den med hjälp av en skruv i biologiskt material. Men risken är liten, och jag vill både ha maxstyrka och slippa kramper vid långturer i framtiden.

Jag lyckas inte helt med konststycket att låta ogooglad i diskussionerna, och han får också artikeln i sin hand innan vi skiljs åt för denna gång. Han verkar uppriktigt intresserad av den, men vad vet jag. Nu blir det i alla fall röntgen den 20:e och operation tisdagen den 24:e, tre veckor och fyra dagar efter rupturen. På min namnsdag... Jag är nöjd med den relativt korta väntetiden och känner stort förtroende för ortopeden som ska göra ingreppet. Troligtvis blir jag sövd och jag gissar att det blir sjukskrivning veckan ut efter operation. Hur veckorna efter kommer att se ut är lite oklart, men han hävdar att jag inte kommer att kunna köra bil på sex veckor efter operationen. Det blir rätt problematiskt eftersom vi bor fyra kilometer från närmaste busshållplats och fyra mil från min arbetsplats. Jag har fått tre erbjudanden om att bytlåna min manuellt växlade bil mot en automat (tack alla goa vänner!). Troligtvis blir det färdtjänst till jobbet under ett par veckor, men jag hoppas såklart kunna köra bil tidigare än efter sex veckor. Börjar trots allt tro på en kort och sen säsong i år.

Nästa inlägg blir nog efter operationen.

Den enda artikel jag hittat som handlar specifikt om klättrare.

Plötslig finns det tid till annat...

Harald och jag på ridtur.

Betaspray kan man såklart ägna sig åt även om man inte klättrar. Här är det Alexander som får finbeta på Closer medan Johan spottar.


tisdag 3 februari 2015

Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en biceps?

-Åk hem du, det där brukar man ändå inte göra något åt.

Damen på Samariterhemmets närakut kanske inte förstod vad jag sagt?

-Men, jag behöver armen. Du vet, använder den ibland...
-Jaja, åk till akuten på Akkis då. Där kan du få det dokumenterat om du absolut vill.

Åker till Akademiska och får vänta någon minut innan jag registreras och skickas in i ortopedens väntrum. Väntar ett par timmar där och får sedan prata med en ung ortoped som förstår vad jag säger när jag försöker beskriva hur viktig den här armens funktion är för mig, fastän jag faktiskt har en till. Han säger att eftersom jag är så pass ung (lol...) och har höga krav på min biceps så ska han rådfråga en specialist och höra om det kan vara aktuellt med operation.

I bokhyllan trängs böcker om träning och bigwallklättring, förare över stora väggar i Norge och USA, och självbiografiska alster från diverse klätterprofiler. I år skulle vi växla upp ett hack och göra det som vi knappt vågat drömma om för ett par år sedan. Jag hade ökat träningsdosen till fyra pass i veckan, med betoning på repklättring och uthållighetsövningar sedan några veckor tillbaka. Det gick bra. Väldigt bra faktiskt. Jag klättrade egentligen inte hårdare leder än jag klarat tidigare, men betydligt fler per pass, och på brantare väggar.

Efter ytterligare ett par timmar är det dags att röntga. Om det blir operation är det bra att veta om det hängde med benfragment när muskelfästet brast.

-Var gör det mest ont? Om du säger var det gör mest ont så jag vet var vi ska röntga.
-Öh, det gör inte ont...

Det tas ett antal bilder. Nej det gjorde inte ont. Inte ens när det brast. Insikten om att det är bra att försöka behålla lite styrka gjorde att jag bestämt mig för att varva in fler boulderpass i träningen. I fredags förmiddag blev det därför boulder på Senapsfabriken. Först själv, sedan kom Edoardo och vi körde ihop. Mot slutet av passet visar jag Edoardo ett problem på branta väggen. Jag kommer upp till kruxet och har högerhanden i en hög undercling samtidigt som jag kliver upp högt med vänsterfoten och drar hårt. För hårt, ska det visa sig. Så hårt så att jag sliter itu delar av min kropp som är ämnade att sitta ihop. Övre fästet till långa bicepsbuken sitter uppe vid axeln. Därifrån är det inte långt till örat. Jag kan förstås vara partisk, men ljudet var fruktansvärt. Som att dela en hummer på längden. En blandning av kras och smaskljud under loppet av en halv sekund. Jag hoppar ner och är lite skakis. Vad hände? Ett par killar i hallen börjar skratta. De tror att jag dragit sönder ett grepp. När de förstår att ljudet kom från någonstans inuti min axel tystnar de. Efter någon minut sköljer en våg av värme igenom axeln, men smärtan uteblir.
Den uppmärksamme lägger märke till att det inte bara är blicken som är tom, även övre delen av höger överarms utsida ger ett tämligen tomt intryck jämfört med vänsterarmen.

Muskeln hänger ner mot armvecket och putar ut på ett konstigt sätt på utsidan av armen. Efter två-tre timmars träning och en sista rörelse där jag bokstavligen tog i till (och förbi) bristningsgränsen vill den såklart dra ihop sig, och nu finns det inget som hindrar den. Fästet är av. Säger själv att det ser ut lite som Schwarzenegger och får senare lära mig att det faktiskt heter "Popeye syndrome" eftersom muskeln ser ut som Karl-Alfreds när man spänner den. Spänna går bra, det är avslappningen som är problemet. Och det faktum att spänningen av den muskelbuken inte längre hjälper armen att böja sig. Som tur är finns även den korta bicepsbuken. Den står för merparten av den kraft som utvecklas av biceps. Enligt litteraturen blir förlusten ca 20% vid konservativ behandling av ruptur av övre fästet till långa biceps. Vad består då konservativ behandling av? Ingenting. Alternativet är operation. Enligt de flesta artiklar och websidor jag sett är ett operativt ingrepp mest kosmetiskt. Det kan gälla muskelbyggare eller andra personer som lider av att se avvikande ut. Det brukar också stå att yrkesgrupper som skruvar mycket eller använder armen aktivt under hela arbetsdagen kan drabbas av besvärande kramper om operation inte utförs. Det antyds också att man får tillbaka i alla fall det mesta av styrkan som gått förlorad vid rupturen, men här är oenigheten stor. Det finns också ett par varianter av operationen. Antingen fästs senan tillbaka nära ursprungsplatsen, eller en bit längre ner på benet. Hoppas få mer information om hur jag kan gå vidare under veckan.

Jag har inte skrinlagt planerna för det här året helt och hållet, men jag börjar så smått inse att skadan antagligen kommer att innebära en del omplanering. Förlåt Daniel.

Har du erfarenheter av ruptur av bicepsfäste, dela gärna med dig vare sig du opererat eller inte. Jag vill veta allt inför samtalet med kirurgen!

Tack Tina, Stefan och Rickard för tips, råd och stöd minutrarna efter.

Over and out.