Trots en blöt och fuktig höst så har det klättrats förvånansvärt mycket.
Mestadelen av hösten har spenderats vid källbergahygget. Vilket är ett relativt
nyutvecklat område, som bjuder på många fina problem.
Kameran har dock inte varit framme särskilt ofta, men ett par bestigningar
har fångats på film.
Nu vänder vi blickarna mot vintern. Med lägre temperaturer och en luftfuktighet som levererar stick.
Hösten är här. Boulderväskan sväller något när både dunjacka, brännare och lampor ska med. Sticket är det inget fel på. En och annan gnäller över mörkret och kylan, men är det ändå inte precis så det ska vara? Simon, Erik och jag testar Deliberation och Kashmir i Källberga.
Det var upplagt för sendarfest när fem av Uppsalas sprickaficionados samlats för att under guidning av förstabestigaren repetera sprickan. Fot- och handbeta haglade genom luften, handjam testades och förstabestigarens visdom förkunnades. Den magra utdelningen blev en (1) ynka repetition, kudos till Björn! Tyvärr hade jag gett upp hoppet vid det laget, så det fastnade inte på film. John kom upp från sitten, men ville inte ta sig igenom den toppdriva av snö som bildats sedan jag gjorde problemet i fredags. Inte ens förstabestigaren själv kom upp. Kvällens citat: "det såg lättare ut på filmen". Bevara gärna den minnesbilden. Kul problem som definitivt är värt fler besök. Senare gjordes några press på Kashmir. Björn kom upp för första gången, Daniel gjorde laps, medan John och jag får lägga minst ytterligare ett besök för att ticka av denna klassiker.
Första klippet visar Emils "Finders keepers", aka Emils spricka. Första försöket. Fin, men jag hade nog tänkt strunta i crimpen på slutet. Nästa gång. Andra klippet visar OS FA:n av ett problem jag döpt till Rena rama stölden! och är 6a som ståstart. Namnet kommer sig av att Emil, som hittade sprickan, inte toppade ur och därmed enligt uråldriga självskrivna boulderlagar missar FA. Dessutom tycker jag man ska strunta i areten. Sitten tog jag först på andra, och med mina händer var det inga bomberjam. Jag tyckte nog det blev 6b med min storlek (10), lättare med mindre, svårare med större händer. Rena rama Indian Creek-sprickan. Sista problemet är en liten bonus. OS FA, grytstart, off-fist(?!), lowball låter väl lockande? Kanske 5c/6a. Faktiskt fler moves än man kunde tro, och värd att göra om man ändå stannat bilen där. Den ligger 30-40 meter längre in i skogen. Fina problem, men stressigt. Jag gjorde allt inkl promenader på 40 minuter för att hinna med ett föräldramöte. Jag får åka tillbaka och njuta till fullo någon gång.
Här kommer en liten vägbeskrivning/filmsnutt på en gömd/glömd linje i Källberga. Då jag berättat för alla som orkat lyssna om en ny linje var jag ju tvungen att smyga ut ensam och göra den innan nån annan hittade dit. Ett av de första boulder som jag klarade här i Uppsala var Rickards spricka i Nåsten och nu har jag äntligen fått en egen haha ;) vore kul om nån repeterade.
Ännu en film från Henkes outtömliga arkiv över uppsalabouldringen. Här kommer betatips på bla. Lament for a tree och den för graden snortunga Schwartzcommando.
Område: Källberga Klättrare: Henke och Jens Problem: Lament for a tree 6a+, Schwartzcommando 5B, Mörkret 6B, samt ännu ett "nästan där-press" på Leguan.
Ytterligare ett klipp länkat från Henkes youtubekanal. Simulacrum från en annan dag, en annan vinkel och en annan klättrare. Ett press på evighetsprojektet leguan slank också med.
Knappt halvfärdig, lite ogenomtänkt och otestad smygstartar jag denna blogg med ett litet klipp från förra hösten som jag hittade efter rotande i arkivet. Fattig student som jag är är allt fotat och redigerat i osmartmobilen... Men inga ursäkter är för dåliga. Kvalitet är inte antal megapixlar utan kaffe, bulle och gött sällskap som i detta fall utgörs av ett par fyrbeningar som dock inte var några pålitliga spottare. Man måste börja någonstans och varför inte i Källberga... (Ps Cool bakgrundsmusik får man än så länge nynna själv)