tisdag 3 februari 2015

Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en biceps?

-Åk hem du, det där brukar man ändå inte göra något åt.

Damen på Samariterhemmets närakut kanske inte förstod vad jag sagt?

-Men, jag behöver armen. Du vet, använder den ibland...
-Jaja, åk till akuten på Akkis då. Där kan du få det dokumenterat om du absolut vill.

Åker till Akademiska och får vänta någon minut innan jag registreras och skickas in i ortopedens väntrum. Väntar ett par timmar där och får sedan prata med en ung ortoped som förstår vad jag säger när jag försöker beskriva hur viktig den här armens funktion är för mig, fastän jag faktiskt har en till. Han säger att eftersom jag är så pass ung (lol...) och har höga krav på min biceps så ska han rådfråga en specialist och höra om det kan vara aktuellt med operation.

I bokhyllan trängs böcker om träning och bigwallklättring, förare över stora väggar i Norge och USA, och självbiografiska alster från diverse klätterprofiler. I år skulle vi växla upp ett hack och göra det som vi knappt vågat drömma om för ett par år sedan. Jag hade ökat träningsdosen till fyra pass i veckan, med betoning på repklättring och uthållighetsövningar sedan några veckor tillbaka. Det gick bra. Väldigt bra faktiskt. Jag klättrade egentligen inte hårdare leder än jag klarat tidigare, men betydligt fler per pass, och på brantare väggar.

Efter ytterligare ett par timmar är det dags att röntga. Om det blir operation är det bra att veta om det hängde med benfragment när muskelfästet brast.

-Var gör det mest ont? Om du säger var det gör mest ont så jag vet var vi ska röntga.
-Öh, det gör inte ont...

Det tas ett antal bilder. Nej det gjorde inte ont. Inte ens när det brast. Insikten om att det är bra att försöka behålla lite styrka gjorde att jag bestämt mig för att varva in fler boulderpass i träningen. I fredags förmiddag blev det därför boulder på Senapsfabriken. Först själv, sedan kom Edoardo och vi körde ihop. Mot slutet av passet visar jag Edoardo ett problem på branta väggen. Jag kommer upp till kruxet och har högerhanden i en hög undercling samtidigt som jag kliver upp högt med vänsterfoten och drar hårt. För hårt, ska det visa sig. Så hårt så att jag sliter itu delar av min kropp som är ämnade att sitta ihop. Övre fästet till långa bicepsbuken sitter uppe vid axeln. Därifrån är det inte långt till örat. Jag kan förstås vara partisk, men ljudet var fruktansvärt. Som att dela en hummer på längden. En blandning av kras och smaskljud under loppet av en halv sekund. Jag hoppar ner och är lite skakis. Vad hände? Ett par killar i hallen börjar skratta. De tror att jag dragit sönder ett grepp. När de förstår att ljudet kom från någonstans inuti min axel tystnar de. Efter någon minut sköljer en våg av värme igenom axeln, men smärtan uteblir.
Den uppmärksamme lägger märke till att det inte bara är blicken som är tom, även övre delen av höger överarms utsida ger ett tämligen tomt intryck jämfört med vänsterarmen.

Muskeln hänger ner mot armvecket och putar ut på ett konstigt sätt på utsidan av armen. Efter två-tre timmars träning och en sista rörelse där jag bokstavligen tog i till (och förbi) bristningsgränsen vill den såklart dra ihop sig, och nu finns det inget som hindrar den. Fästet är av. Säger själv att det ser ut lite som Schwarzenegger och får senare lära mig att det faktiskt heter "Popeye syndrome" eftersom muskeln ser ut som Karl-Alfreds när man spänner den. Spänna går bra, det är avslappningen som är problemet. Och det faktum att spänningen av den muskelbuken inte längre hjälper armen att böja sig. Som tur är finns även den korta bicepsbuken. Den står för merparten av den kraft som utvecklas av biceps. Enligt litteraturen blir förlusten ca 20% vid konservativ behandling av ruptur av övre fästet till långa biceps. Vad består då konservativ behandling av? Ingenting. Alternativet är operation. Enligt de flesta artiklar och websidor jag sett är ett operativt ingrepp mest kosmetiskt. Det kan gälla muskelbyggare eller andra personer som lider av att se avvikande ut. Det brukar också stå att yrkesgrupper som skruvar mycket eller använder armen aktivt under hela arbetsdagen kan drabbas av besvärande kramper om operation inte utförs. Det antyds också att man får tillbaka i alla fall det mesta av styrkan som gått förlorad vid rupturen, men här är oenigheten stor. Det finns också ett par varianter av operationen. Antingen fästs senan tillbaka nära ursprungsplatsen, eller en bit längre ner på benet. Hoppas få mer information om hur jag kan gå vidare under veckan.

Jag har inte skrinlagt planerna för det här året helt och hållet, men jag börjar så smått inse att skadan antagligen kommer att innebära en del omplanering. Förlåt Daniel.

Har du erfarenheter av ruptur av bicepsfäste, dela gärna med dig vare sig du opererat eller inte. Jag vill veta allt inför samtalet med kirurgen!

Tack Tina, Stefan och Rickard för tips, råd och stöd minutrarna efter.

Over and out.

10 kommentarer:

  1. Svar
    1. En av få likheter mellan mig och Johan!

      Radera
    2. Pratat med honom?
      Han har säkert en åsikt...;-)

      Radera
    3. Det har jag. Han hade ruptur på nedre fästet. Då är det gips som gäller. Trots det klättrade han 8a fem och en halv månad senare :-) Övre ruptur + operation = tre v stödbandage, lätt klättring efter sex v, full belastning efter tre månader. Bättre än jag trodde. Blir det så är.jag klart nöjd.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Hej Mats! I don't understand all the details about what is happening with your bicep. What ever it is, I wish you all the best and hope, if operation is needed, it will get done soon. Thank you for keeping us posted! My shoulder pops out every now and then and right now I'm going through a process trying to fix it by doing PT and training smart. It is frustrating, but I've exepted the fact that if I wish to climb in the long run, I must do this well now. Climbing plans have changed for sure. I have a trip booked to the Red in a month. Right now it looks like I will be doing more belaying than climbing. But I'm still psyched to go and see what is out there!

    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hey Emma,
      In short, I ripped the upper tendon of my long biceps. No pain, but a horrible crushing and smushing sound... Probably operation, hopefully soon. A change of plans of course, but I should be allowed to pull hard again (well, as hard as I ever pulled Before anyways) in three months + time until operation. i hope you manage your shoulder well, and that it won´t haunt you for the rest of your life. Shoulders are difficult, and you´re young! An old fart like me, on the other hand, has to accept the accumulation of some war wounds and the fact that they will affect your climbing. I hope you´re pulling hard again soon, like I´ll be!
      Cheers,
      Mats

      Radera
  3. Thank you for the translation! I read "det gör inte ont" but I didn't believe it. I thought it is Swedish sarcasm. Haha! Yes, lets pull hard soon! Also, plan a visit to the US please! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. In the long term we are. In the next couple of years we´ll go to Yosemite and cruise The Nose if everything goes as planned. No fixed year or dates so far though. I´m turning 44 tomorrow so I can´t wait too long! Are you there for good?

      Radera
    2. Awesome! Right now the plan is to live in Oregon 2016-2018. Ideally our home would be in a house in Bend and in a sprinter van. We have no fixed plans beyond that. Your plan sounds great! :D

      Radera