Rupterat bicepsfäste? Egentligen en skitsak i sammanhanget.

Så här drygt tre månader efter min bicepsruptur kan jag konstatera att värre saker faktiskt har drabbat mänskligheten genom historien. I och med att jag kunde börja med lätt klättring för ca fyra veckor sedan (sju veckor efter operationen) så kändes det som att det värsta var över. I stort sett handlar det nu om att träna upp sig till den nivå jag hade innan skadan. Självklart ska jag fortfarande vara försiktig, att floppa en fot och bli hängande i högernäven är ingen god idé. Axeln känns fortfarande lite rå och "ny", även om rörligheten i stort sett är helt tillbaka. Jag har bouldrat inomhus lite försiktigt nu i några veckor. Första passet var väldigt kort och jag använde inte högerarmen mer än till att hålla balansen. Andra passet vågade jag mig runt hörnet bort från svaväggen, men det var nog lite för tidigt. När jag försiktigt lutade mig tillbaka för att hänga med höger hand i en jugg höll axeln inte riktigt ihop som den borde. Det fanns liksom inget naturligt stoppläge. Jag skrinlade projekt "brant" ett tag. Stabiliteten i axeln var då ungefär i paritet med en något överstuvad makaron. Med hjälp av Gustens rehabövningar och flera försiktiga boulderpass har jag nu fått upp en viss stabilitet. För två veckor sedan var jag och Björn ut till Runsa, och jag lyckades faktiskt leda Vampyren utan problem. Björn ledde för övrigt Pimpim för första gången, inte illa! Helgen efter gjorde jag Pimpim på topprep. För varje pass känner jag avsevärd förbättring och ändå känns det i vissa lägen som om det är väldigt långt kvar till nivån jag hade innan rupturen... Ok, här kommer en kort kalender som du kan använda som riktlinje när Du sliter av Ditt övre bicepsfäste:

• Dag 0:     Ruptur
• Dag 25:   Operation + sjukskrivning
• Dag 39:   Här hade jag kunnat börja jobba igen, men beslut om ersättning för taxiresor dröjde
• Dag 46:   Åter i arbete, med taxitransport första veckan
• Dag 53:   Lånar Pelles automatväxlade Hyundai Atos i två-tre veckor
• Dag 74:   Testar lätt klättring
• Dag 86:   Leder Vampyren (6- trad) i Runsa
• Dag 93:   Kör Pimpim (7) på topprep
• Dag 100: Första reppasset på K2 efter rupturen
• Dag 112: Långturer i Nissedal??

Det är knappt man vågar tro att det är sant, men planer börjar så smått smidas för sommarens äventyr. Om allt går som det är tänkt åker Pelle och jag till Nissedal redan om knappt två veckor. Det blir i så fall hans första riktiga multipitchäventyr. Jag känner mig lite som en femåring som sitter på höskullen och leker med tändstickor. Det blir nog en svårsläckt eld när Pelle väl fått smak för norsk äventyrsklättring. Vad som händer i sommar? Bohuslän, Italien, Lofoten, Sydpillarerna (Mongejura/Stetind), Storpillaren? Vem vet...



Glad bloggare efter att ha gjort Vampyren med sin nya arm.

Anders visar hur det går till på Candyman i Focksta. Själv vågade jag inte högre än till den punkt där svårigheterna börjar denna gång, men är trots allt sjukt nöjd över att ändå vara hyfsat igång igen.



Har börjat elcykla till jobbet. Det blir 75 km om dagen. Tur att klättringen inte tar fullt lika mycket tid för tillfället.



Drygt hundra mil på tre veckor, utöver det ca 40 mil promenad/löpning sedan operationen.



Slut på det roliga efter kedjehopp och kranshaveri. Nu är cykeln inne på reparation, men ska även låsas upp för att ge elhjälp ända upp till 45 km/h. Det blir vådlig jobbpendling framöver.