måndag 21 maj 2012

Klättring nästan på riktigt...

Även om långturer ligger allra högst på önskelistan så kvalar sprick/tradcragging in som mycket god tvåa. Bohuslän är förstås ett fint ställe att ägna sig åt denna syssla. Branta fina bohussprickor från insteg till utsteg i fantastiska miljöer lockade i helgen ut en stor del av alla vintertrötta gymråttor med tradambitioner. John, Daniel, Björn, Vicky, Kasper och jag drog iväg från Uppsala i tre(!) bilar av rent logistiska anledningar. Vårvädret hindrade tyvärr Pelle från att följa med. Man börjar inse varför det är tunnsått med tradklättrande lantbrukare med mjölkkor. Klättertorpet vimlade av kändisar, kompisar och folk man bara sett på olika klättergym. Finfina leder gjordes i varierande stil: Vilskudd, Birgers borst, Granitbiten, Tor line, Internationalen, Slim line, Mallorol, Bagatell, Järnkaminen etc, etc. Mest ägnade vi oss åt ledklättring, men även något topprep riggades trots protester från vissa håll. Långa dagar varvat med dålig kosthållning resulterade i att man efter några dagar blev rätt sliten. Hobo i Lysekil (bilden) var det enda ställe vi kunde övertala att dra igång köket vid elvasnåret ett par kvällar i rad. Schysst personal och helt ok mat, särskilt med tanke på att annat inte fanns att tillgå... Filmen visar mitt och Daniels försök på Tor line, samt facit: Stefan Lindström som cruisar förbi det vi andra tyckte var rätt tungt. Sista klippet i filmen visar något som kanske inte var så tungt, men däremot krävde ett visst mått av balans. Kruxet på Birgers borst, 6+, har nog spottat av en och annan som anser sig vara sexaklättrare. Så även mig. Daniel föll en gång på kruxet, jag hade mitt häng strax före. En bomberplacering strax innan balansgången stärker själen, men turen får nog ändå sorteras under fliken karaktärsdanande leder. Fina dagar, tack John för självuppoffrande guidning.

söndag 6 maj 2012

Hammarattacken och Rättspsykiatrisk vård

Ytterligare två problem i nya området. Båda problemen är lite speciella. Hammarattacken ss, 5c, ligger i en liten grotta. Den börjar med en fist och fötterna i en alldeles för stor spricka, sedan lättare. Rättspsykiatrisk vård ss, 6a, rundar en skiva som hänger i ett schakt. Ståstarten är 5c. Har börjat skriva på en förare, 20 problem finns med ännu så länge.

lördag 5 maj 2012

Omnivour, 6b, IOGT-blocket, Förlossningsurtoppningen

Ok, nu var det Johns tur att lura ut mig på något han var sugen att göra. Han lockade med Omnivour, 6b, något så ovanligt som en kaminboulder. Dessutom fanns ett ogjort bisarrt utsteg genom ett alldeles för litet hål. Oemotståndligt med andra ord. Jag övertalade Daniel om att det var mycket bättre att åka till IOGT än att klänga på Predik en kall kväll som denna. När vi väl kom fram var hål-urtoppningen inte bara gjord, den var även repeterad. Johan och John hade förstört allt. Jaha, vad göra nu då? Nåväl, med mina modiga 85kg och ett BMI i intervallet "överviktig" skulle jag ialla fall bli tjockast hittills genom hålet. Det fick duga som morot. Jag måste erkänna att bestigningen innebar mer arbete än jag hade förväntat mig. Ett stort mått av ångest infann sig också i den allra trångaste passagen. Daniel fick ordentlig kramp i magmusklerna på insteget, jag krampade ena latten någonstans nära slutet. Filmens längd, ca 6 min, motsvarar den tid både Daniel och jag behövde (sex minuter var alltså) för att med små peristaltiska rörelser sakta låta oss förlösas genom hålet. Efteråt kändes det ungefär som om vi hade avverkat en heldag tradklättring. Ingen trötthet i fingrar och underarmar, men däremot en viss matthet i hela kroppen. Omnivour med förlossningsurtoppningen rekommenderas varmt och skulle få stjärnor om jag någonsin skrev en förare. Åk gärna dit ensam för att verkligen få känna paniken när du tror att du varken tar dig upp eller ner. Naturligtvis var det inte Omnivour som var orsaken till Johns besök. John, Johan, Patrik, Daniel och jag klängde även en del på Iso karhu och Karhu med viss framgång för några av oss. Vi gjorde även en del icke-beskrivna men antagligen gjorda varianter på traverser och mantlingar. Fina block, men respektera markägarens önskan att inte störa hästarna som släpps ut i hagen vid månadsskiftet maj/juni.

tisdag 1 maj 2012

Fyra FA i nya området

Jag, Daniel och Sanna fick lite tid vid nya stället idag. Daniel plockade två av högbollarna enkelt. Vi får återkomma om namn och grad. De är båda så höga att jag nog inte kommer att klättra dom alls faktiskt. Jag fick även till Helges cellvägg, 6a (alla tre i första filmen). För att straffa Daniel för att han snodde högbollarna jag i och för sig aldrig skulle ha kommit på tanken att klättra, så klippte jag ihop en fin liten film om ytterligare en absurditet jag fick FAn på: Skotten i Knutby, 6b (andra filmen). Notera spottarens bistra uppsyn och totala fokus på klättraren. Tycker själv det är klassikerpotential både för problemet och filmen, men misstänker att Daniel tycker annorlunda... Förlåt Daniel. Du är bäst, det vet du. Totalt fyra nya problem, bra dag med andra ord.

lördag 28 april 2012

Sport och trad vid Morarna (Gålö)

Efter lite trix hade jag alltså lyckats inbilla John att det var till Morarna han ville. Det är en bit att åka, men klippan ligger i solen och det finns flera 7a+, 7b och 7c med stjärnor. Eftersom John är i toppform och därmed har skickat boulderproblem som alldrig förr den senaste tiden var han inte sen att nappa på förslaget. Målet var att bättra på sitt personbästa när det gäller sportklättring. Jag hade förstås annat i tankarna. En av de mer omskrivna, baggade och stjärnbeströdda tradturerna i stockholmsområdet i grad 6+/7- finns på klippan. Ondskans hemvist sattes upp av den gode Jan liliemark och hans kumpan Jeremy Shehan -83. Årgången, och det faktum att Jan har satt upp leden gör att man bör ta graden med en nypa salt. Mr. Tor Lines turer är vad man brukar kalla old-schoolgraderade. Nåväl, John valde efter ett tag ut en lämplig led. Valet föll på en 7a+ stockholmsklassiker med ifylld stjärna: En negerleksak.
Leden erbjuder 20m svagt överhängande och ihållande grepp och stegklättring. John körde ett par vändor på topprep innan han gjorde ett riktigt bra ledpress på tredje åket. Allt gick bra tills tre meter under toppen då ett steg frasade sönder och störde rytmen. Det var förstås mitt fel. Jag hade påbörjat förstörelsen av steget på mitt åk strax innan, och nu blev påfrestningen för stor. Han tog den på fjärde åket, andra ledpresset. Härligt John! 7b nästa, du har det redan i dig! Jag var rätt nöjd över att faktiskt kunna göra alla flytt på topprep redan första åket (dock med flera häng), och jag gjorde till och med ett ledpress. Kanske går det inom en inte alltför avlägsen framtid. Efter en del säkrings- och betaångest för den från marken synliga delen av Ondskans hemvist hade jag bestämt mig för att det var dags att göra ett försök. Trots en del blöta och slemmiga grepp gick starten bra.
Mitten var lite mer sparsamt säkrad och där började pumpen smyga sig på också. Allt tuffade dock på som det skulle till andra tvärsprickan, den lilla traversen och upp en bit till. Härifrån klättrar man upp för den avslutande sprickan. Jag skulle kunna skylla på blöt klippa, eller de 60 meter 7a+klättring jag hade i underarmarna, men faktum är att jag inte kunde klura ut betan. Jag tog mig upp "with a little help from my friends", men jag gjorde inte kruxmovet. Det var i alla fall en liten tröst att John (som gick andreman) hängde på samma ställe, han är ju trots allt 7a+klättrare numera... Efter att ha testat några varianter lyckades han klura ut en lite märklig lösning som jag ska försöka komma ihåg till nästa gång. Malin ägnade dagen åt promenader, solade och fotograferade (se bilder) och hävdade bestämt att hon var nöjd med det. Jag misstänker att John får betala för bristen på lämplig Malinklättring på klippan vid senare tillfälle.

onsdag 25 april 2012

Stöldförsök, 7+, Predikstolen

Gränsen mellan framgång och bakslag är sällan så uppenbar som när man klättrar. Segerruset av en urtoppning ersätts av ett kortare eller längre fall om man så bara gör ett endaste litet misstag. En felaktig sekvens, en floppad fot eller ren och skär kallpump på grund av dålig uppvärmning kan göra hela skillnaden. Ibland kan man inte sätta fingret på orsaken, det råkar bara vara en dålig dag. Igår blev en besvikelsens dag för Daniel. En sådan där dag då det är svårt att förstå varför klättringen inte flyter på som den borde. Nej Daniel, jag ska inte radera filmen. Jag ska skriva ett blogginlägg om att man ibland inte mäktar med att motsvara sina egna förväntningar. Hur det gick för mig? Jag rackade på utan några större förhoppningar. Jag var ouppvärmd, och fingrarna var så kalla att jag knappt kunde böja dom eller ens känna krimparna på slutväggen. Men den satt. På första. Säkringsbeta från övre delen av sprickan till första bulten: gul Alien, grön Alien, offset Mastercam #2 (i den flariga sprickan ovanför tvärsprickan).

lördag 21 april 2012

Un-teaser?

Nytt område: nära för mig, långt för dig. Lite sprött, men mycket kul. Jam, sloperhanglar och highball-areter dominerar. 10 problem är gjorda, men vi vill nog leka lite till innan vi släpper lös alla starka... Håll ut!