Operation

För inlägget om hur skadan uppstod, se här. Inlägg om första mötet med ortoped här.

-Är vi överens om att det är höger arm vi ska operera?

-Jo, ja, det är den som är trasig.

-Jag tänkte köra med både hängslen och livrem. Både knapp och skruv.

Skönt, tänkte jag. Skruv är det man använt mest, men nya studier visar att knapp har en överlägsen förmåga att hålla senan på plats efter operation. Får googla lite mer när jag vaknar...

Kirurgen ritar en stor blå pil på underarmen. Pilen pekar uppåt längs armen, antagligen för att rätt arm ska opereras. Eller snarare för att inte fel arm ska opereras. Jag har fått svälja diverse piller inför operationen. Efter ytterligare en liten väntan så får jag komma in i operationssalen. Den är större än jag föreställt mig och det kryllar av folk. Nåja, de är i alla fall minst fyra inklusive ortopeden som i huvudsak kommer att sköta skärandet och snickrandet. Alla är vänliga och verkar väldigt kunniga, utom möjligen en ung kille som gör någon sorts praktik. Elektroderna hamnar lite fel, men det rättas snart till. Insomningsmedlet rinner till i slangen på handryggen, det svider lite i handen och en halvminut senare sover jag djupt. Hade föreställt mig att det skulle bli ångestfullt att sövas, särskilt för någon med så stort kontrollbehov som jag, men det är bara djup och skön sömn. Vaknar knappt fyra timmar senare och får höra att fästet tyvärr var ganska fransigt, men att rotatorkuffen i övrigt såg väldigt fräsch ut. Det fransiga är bortklippt och långa biceps sitter nu på plats något längre ner än före skadan och är infäst i ett hål som borrats rätt genom överarmens ben. På baksidan sitter det infäst med en knapp och på framsidan med en skruv. En av sköterskorna har oturligt nog stuckit sig på en av de kanyler som använts under operationen och hon är såklart lite orolig. Jag tröstar henne med att berätta om några av de läskiga zoonoser vi hanterar på min arbetsplats och lägger till att jag varit i Afrika fyra gånger under det senaste året. För att balansera upp det hela säger jag också att jag varit blodgivare i många år (med alla tester det innebär), att jag levt i ett monogamt förhållande i ett kvartssekel och att jag är vaccinerad mot hepatit A och B, samt rabies och gula febern...

Blir kvar över natten eftersom operationen genomfördes senare än planerat och blir hemskickad med ett knippe recept och en ganska torftig lista på rehabövningar att göra.

Knapptekniken finns beskriven här. Den har som sagt kompletterats med en skruv på framsidan enligt denna teknik. Här visas fördelen med knapp jämfört med skruv i dragtest.

På apoteket kan jag snabbt konstatera att jag aldrig tidigare har handlat så mycket medicin på en gång. Mängder med Alvedon som utgör grunden i smärtlindringen, Pronaxen som är antiinflammatoriskt, lång- och korttidsverkande morfinpreparat och sist men inte minst Lactulose och Laxoberal som ska motverka den förstoppning som oundvikligen uppstår när man knaprar moffar.

Jag har inte ont. Rör aldrig det korttidsverkande morfinet och käkar övrig medicin enligt recept i ett och ett halvt dygn. Klipper därefter till halva mängden morfin, och ytterligare ett och ett halvt dygn senare slutar jag helt ta morfinet. Jag har som sagt inte ont, och att dosera de laxerande medicinerna efter behov är inte lätt. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att 10 ml Lactulose och tio droppar Laxoberal är alldeles för lite och 30 ml + 25 droppar alldeles för mycket. Fick en väldigt intensiv hicka också. Lite googlande tar mig till en tråd på Flashback som beskriver att det är en av flera biverkningar av morfin. Tråden beskriver såklart även hur jag bör ta morfinet på alla möjliga sätt som inte står i bipacksedeln, och vad priset på gatan är-, vad det borde vara och varför... Drack vatten upp och ner i omgångar under de första dagarna, det hjälper mot hickan en stund i alla fall.

Kirurgen säger att jag får ha armen hänga fritt. Inget gips, inget bandage, ingen mitella. Om jag inte blir trött i armen, då kan jag hänga upp den ett tag. Sjukgymnasten är lite mer konservativ och säger att mitella är bra, särskilt för att stävja reflexen att använda armen i plötsliga situationer. Förstår ganska snart hur hon menar, men låter armen i stort sett hänga fritt hela dagarna.

Litteraturen, bekanta och bekantas bekanta samt diverse forum säger 6v till lätt klättring och 12v till maxbelastning. Ortoped och sjukgymnast säger 12v till lätt klättring och 6 mån till maxbelastning. Jag kommer att ta det lugnt i början, men har svårt att tro att jag kan hålla mig helt borta från klättring i tre månader.

Snitt för att fiska upp senfästet, osäker men misstänker att även hålet borrades i det snittet. Bakre hålet är till för att få in knappen bakom benet och främre hålet är troligen till för att frisera gamla fästet och kolla läget generellt.

 

Vägen in för de mediciner som användes under operationen.

467 kcal lunch. Ingen kulinarisk läckerhet, men i alla fall funktionellt.

 

Lite inspiration och studier i hur man inte råkar ut för motsvarande skador igen...

 

Mängder av medikamenter. Mycket av det kommer jag inte att stoppa i mig.

 

Efter några dagar kom blånaden.

 

 

Rehabpromenad med armen i mitella.