fredag 1 maj 2015
Pincher @ Xx-blocket
måndag 27 april 2015
Nya hygget Jumkil
torsdag 16 april 2015
Bivacken & söderängarna
I tisdags blev det en tripp till Focksta trots att Yr och SMHIs prognoser var långt från lovande. Vi hann med ungefär tre/fyra press på Primo victoria innan det började regna.
Istället för att packa ihop prylarna och åka hem så traskade vi ner till Hemliga dalen, en sektor som bjuder på ett antal problem i de lite styvare graderna. Efter ett par halvhjärtade försök på Ultramagnetic, så gick vi vidare till söderängarna, i jakt på ett torrt problem.
Vi hamnade vid Styx, både jag och Carl hade provat problemet tidigare. Fast då med en lurig beta innehållandes ett högt knä, som på något underligt vis skall tryckas upp i taket där vänster startgrepp sitter. Beta för det hittar du här.
Trots de relativt få minuterna vi klättrade så lyckades jag fånga två bestigningar på film.
Istället för att packa ihop prylarna och åka hem så traskade vi ner till Hemliga dalen, en sektor som bjuder på ett antal problem i de lite styvare graderna. Efter ett par halvhjärtade försök på Ultramagnetic, så gick vi vidare till söderängarna, i jakt på ett torrt problem.
Vi hamnade vid Styx, både jag och Carl hade provat problemet tidigare. Fast då med en lurig beta innehållandes ett högt knä, som på något underligt vis skall tryckas upp i taket där vänster startgrepp sitter. Beta för det hittar du här.
Trots de relativt få minuterna vi klättrade så lyckades jag fånga två bestigningar på film.
Etiketter:
Bivacken,
bouldering,
Focksta,
Primo victoria,
Styx,
söderängarna
tisdag 14 april 2015
Angel eyes
För ett och ett halvt år sedan kändes det helt omöjligt att gå från sitt upp i ståstarten på Angel eyes. Det är alltid en skön känsla med snabba återbesök.
lördag 11 april 2015
Påsk
I år uteblev fontanresan. Inte en enda Pain au chocolat har konsumerats under påsken. Istället spenderades helgen i Leksand, där det bjöds på traditionell svensk påskmat.
Vi var ett par Uppsalabor som bestämt träff på påskdagen i Rällsjön, ett boulderområde som ligger mellan Leksand och Falun. Området bjuder på ett tiotal block, utspridda längs sjön. Vi hade spanat in oss på Superslicer , en arete som något efterliknar de snyggt skurna areterna som återfinns i Fontan.
Efter en kort anmarsch var vi framme vid problemet som såg lika snyggt ut i verkligheten, som på bild. Det enda man kan anmärka på var problemets höjd, som i de bästa av världar kunde varit något högre. Men man kan inte få allt här i världen.
Annandag påsk spenderades hemma i Uppsala. Vi styrde bilen mot Tjockmyran.
Planen var att försöka hitta till Sockergubben, ett problem som ligger ganska långt från parkeringen, och utan? tydliga stigar att navigera efter. Jag har en gång tidigare försökt hitta till detta block med hjälp av markeringen på 27crags. Dock utan framgång..
Vi delade på oss, för att effektivare söka av området. Efter ungefär en timme i skogen lyckades jag hitta blocket. Det gick dock inte att hitta Carl... Efter ytterligare 45 minuters strulande med att hitta varandra, så kunde vi gemensamt gå från parkeringen tillbaka till blocket.
Sockergubben såg inte ut att ha blivit klättrad på ett tag, vilket gjorde att urtoppningen blev långdragen och rätt obehaglig då toppen var full med löv och barr. Problemet bjuder på bra landning, precis lagom höjd och fina rörelser.
För att hitta dit: Börja traska på den upptrampade stigen som börjar vid parkeringen. Efter ett tag, håll något vänster längs med tomtgränsen. Efter cirka 100 meter syns ett nyavverkat område som också har ett par oborstade block i klättervänlig storlek.
Från blocket på bilderna fortsätter du åt vänster ner på vägen. Efter bara ett par meter blir terrängen i skogen (på höger sida) betydligt mer paddvänlig. Traska in i skogen. Nu är det bara gå rakt på. Efter ett tag kommer en stenig passage, väl över krönet bör blocket ligga precis framför näsan..
Annars har du gått fel, Tough luck!
Vi var ett par Uppsalabor som bestämt träff på påskdagen i Rällsjön, ett boulderområde som ligger mellan Leksand och Falun. Området bjuder på ett tiotal block, utspridda längs sjön. Vi hade spanat in oss på Superslicer , en arete som något efterliknar de snyggt skurna areterna som återfinns i Fontan.
Efter en kort anmarsch var vi framme vid problemet som såg lika snyggt ut i verkligheten, som på bild. Det enda man kan anmärka på var problemets höjd, som i de bästa av världar kunde varit något högre. Men man kan inte få allt här i världen.
![]() |
| Carl på väg att toppa ur Superslicer, Rällsjön. |
Vi delade på oss, för att effektivare söka av området. Efter ungefär en timme i skogen lyckades jag hitta blocket. Det gick dock inte att hitta Carl... Efter ytterligare 45 minuters strulande med att hitta varandra, så kunde vi gemensamt gå från parkeringen tillbaka till blocket.
Sockergubben såg inte ut att ha blivit klättrad på ett tag, vilket gjorde att urtoppningen blev långdragen och rätt obehaglig då toppen var full med löv och barr. Problemet bjuder på bra landning, precis lagom höjd och fina rörelser.
För att hitta dit: Börja traska på den upptrampade stigen som börjar vid parkeringen. Efter ett tag, håll något vänster längs med tomtgränsen. Efter cirka 100 meter syns ett nyavverkat område som också har ett par oborstade block i klättervänlig storlek.
![]() |
| Block på väg mot Sockergubben |
![]() |
| Block på väg mot Sockergubben |
Etiketter:
bouldering,
Focksta,
Rällsjön,
Sockergubben,
Superslicer,
Tjockmyran
söndag 1 mars 2015
Operation
För inlägget om hur skadan uppstod, se här. Inlägg om första mötet med ortoped här.
-Är vi överens om att det är höger arm vi ska operera?
-Jo, ja, det är den som är trasig.
-Jag tänkte köra med både hängslen och livrem. Både knapp och skruv.
Skönt, tänkte jag. Skruv är det man använt mest, men nya studier visar att knapp har en överlägsen förmåga att hålla senan på plats efter operation. Får googla lite mer när jag vaknar...
Kirurgen ritar en stor blå pil på underarmen. Pilen pekar uppåt längs armen, antagligen för att rätt arm ska opereras. Eller snarare för att inte fel arm ska opereras. Jag har fått svälja diverse piller inför operationen. Efter ytterligare en liten väntan så får jag komma in i operationssalen. Den är större än jag föreställt mig och det kryllar av folk. Nåja, de är i alla fall minst fyra inklusive ortopeden som i huvudsak kommer att sköta skärandet och snickrandet. Alla är vänliga och verkar väldigt kunniga, utom möjligen en ung kille som gör någon sorts praktik. Elektroderna hamnar lite fel, men det rättas snart till. Insomningsmedlet rinner till i slangen på handryggen, det svider lite i handen och en halvminut senare sover jag djupt. Hade föreställt mig att det skulle bli ångestfullt att sövas, särskilt för någon med så stort kontrollbehov som jag, men det är bara djup och skön sömn. Vaknar knappt fyra timmar senare och får höra att fästet tyvärr var ganska fransigt, men att rotatorkuffen i övrigt såg väldigt fräsch ut. Det fransiga är bortklippt och långa biceps sitter nu på plats något längre ner än före skadan och är infäst i ett hål som borrats rätt genom överarmens ben. På baksidan sitter det infäst med en knapp och på framsidan med en skruv. En av sköterskorna har oturligt nog stuckit sig på en av de kanyler som använts under operationen och hon är såklart lite orolig. Jag tröstar henne med att berätta om några av de läskiga zoonoser vi hanterar på min arbetsplats och lägger till att jag varit i Afrika fyra gånger under det senaste året. För att balansera upp det hela säger jag också att jag varit blodgivare i många år (med alla tester det innebär), att jag levt i ett monogamt förhållande i ett kvartssekel och att jag är vaccinerad mot hepatit A och B, samt rabies och gula febern...
Blir kvar över natten eftersom operationen genomfördes senare än planerat och blir hemskickad med ett knippe recept och en ganska torftig lista på rehabövningar att göra.
Knapptekniken finns beskriven här. Den har som sagt kompletterats med en skruv på framsidan enligt denna teknik. Här visas fördelen med knapp jämfört med skruv i dragtest.
På apoteket kan jag snabbt konstatera att jag aldrig tidigare har handlat så mycket medicin på en gång. Mängder med Alvedon som utgör grunden i smärtlindringen, Pronaxen som är antiinflammatoriskt, lång- och korttidsverkande morfinpreparat och sist men inte minst Lactulose och Laxoberal som ska motverka den förstoppning som oundvikligen uppstår när man knaprar moffar.
Jag har inte ont. Rör aldrig det korttidsverkande morfinet och käkar övrig medicin enligt recept i ett och ett halvt dygn. Klipper därefter till halva mängden morfin, och ytterligare ett och ett halvt dygn senare slutar jag helt ta morfinet. Jag har som sagt inte ont, och att dosera de laxerande medicinerna efter behov är inte lätt. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att 10 ml Lactulose och tio droppar Laxoberal är alldeles för lite och 30 ml + 25 droppar alldeles för mycket. Fick en väldigt intensiv hicka också. Lite googlande tar mig till en tråd på Flashback som beskriver att det är en av flera biverkningar av morfin. Tråden beskriver såklart även hur jag bör ta morfinet på alla möjliga sätt som inte står i bipacksedeln, och vad priset på gatan är-, vad det borde vara och varför... Drack vatten upp och ner i omgångar under de första dagarna, det hjälper mot hickan en stund i alla fall.
Kirurgen säger att jag får ha armen hänga fritt. Inget gips, inget bandage, ingen mitella. Om jag inte blir trött i armen, då kan jag hänga upp den ett tag. Sjukgymnasten är lite mer konservativ och säger att mitella är bra, särskilt för att stävja reflexen att använda armen i plötsliga situationer. Förstår ganska snart hur hon menar, men låter armen i stort sett hänga fritt hela dagarna.
Litteraturen, bekanta och bekantas bekanta samt diverse forum säger 6v till lätt klättring och 12v till maxbelastning. Ortoped och sjukgymnast säger 12v till lätt klättring och 6 mån till maxbelastning. Jag kommer att ta det lugnt i början, men har svårt att tro att jag kan hålla mig helt borta från klättring i tre månader.
-Är vi överens om att det är höger arm vi ska operera?
-Jo, ja, det är den som är trasig.
-Jag tänkte köra med både hängslen och livrem. Både knapp och skruv.
Skönt, tänkte jag. Skruv är det man använt mest, men nya studier visar att knapp har en överlägsen förmåga att hålla senan på plats efter operation. Får googla lite mer när jag vaknar...
Kirurgen ritar en stor blå pil på underarmen. Pilen pekar uppåt längs armen, antagligen för att rätt arm ska opereras. Eller snarare för att inte fel arm ska opereras. Jag har fått svälja diverse piller inför operationen. Efter ytterligare en liten väntan så får jag komma in i operationssalen. Den är större än jag föreställt mig och det kryllar av folk. Nåja, de är i alla fall minst fyra inklusive ortopeden som i huvudsak kommer att sköta skärandet och snickrandet. Alla är vänliga och verkar väldigt kunniga, utom möjligen en ung kille som gör någon sorts praktik. Elektroderna hamnar lite fel, men det rättas snart till. Insomningsmedlet rinner till i slangen på handryggen, det svider lite i handen och en halvminut senare sover jag djupt. Hade föreställt mig att det skulle bli ångestfullt att sövas, särskilt för någon med så stort kontrollbehov som jag, men det är bara djup och skön sömn. Vaknar knappt fyra timmar senare och får höra att fästet tyvärr var ganska fransigt, men att rotatorkuffen i övrigt såg väldigt fräsch ut. Det fransiga är bortklippt och långa biceps sitter nu på plats något längre ner än före skadan och är infäst i ett hål som borrats rätt genom överarmens ben. På baksidan sitter det infäst med en knapp och på framsidan med en skruv. En av sköterskorna har oturligt nog stuckit sig på en av de kanyler som använts under operationen och hon är såklart lite orolig. Jag tröstar henne med att berätta om några av de läskiga zoonoser vi hanterar på min arbetsplats och lägger till att jag varit i Afrika fyra gånger under det senaste året. För att balansera upp det hela säger jag också att jag varit blodgivare i många år (med alla tester det innebär), att jag levt i ett monogamt förhållande i ett kvartssekel och att jag är vaccinerad mot hepatit A och B, samt rabies och gula febern...
Blir kvar över natten eftersom operationen genomfördes senare än planerat och blir hemskickad med ett knippe recept och en ganska torftig lista på rehabövningar att göra.
Knapptekniken finns beskriven här. Den har som sagt kompletterats med en skruv på framsidan enligt denna teknik. Här visas fördelen med knapp jämfört med skruv i dragtest.
På apoteket kan jag snabbt konstatera att jag aldrig tidigare har handlat så mycket medicin på en gång. Mängder med Alvedon som utgör grunden i smärtlindringen, Pronaxen som är antiinflammatoriskt, lång- och korttidsverkande morfinpreparat och sist men inte minst Lactulose och Laxoberal som ska motverka den förstoppning som oundvikligen uppstår när man knaprar moffar.
Jag har inte ont. Rör aldrig det korttidsverkande morfinet och käkar övrig medicin enligt recept i ett och ett halvt dygn. Klipper därefter till halva mängden morfin, och ytterligare ett och ett halvt dygn senare slutar jag helt ta morfinet. Jag har som sagt inte ont, och att dosera de laxerande medicinerna efter behov är inte lätt. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att 10 ml Lactulose och tio droppar Laxoberal är alldeles för lite och 30 ml + 25 droppar alldeles för mycket. Fick en väldigt intensiv hicka också. Lite googlande tar mig till en tråd på Flashback som beskriver att det är en av flera biverkningar av morfin. Tråden beskriver såklart även hur jag bör ta morfinet på alla möjliga sätt som inte står i bipacksedeln, och vad priset på gatan är-, vad det borde vara och varför... Drack vatten upp och ner i omgångar under de första dagarna, det hjälper mot hickan en stund i alla fall.
Kirurgen säger att jag får ha armen hänga fritt. Inget gips, inget bandage, ingen mitella. Om jag inte blir trött i armen, då kan jag hänga upp den ett tag. Sjukgymnasten är lite mer konservativ och säger att mitella är bra, särskilt för att stävja reflexen att använda armen i plötsliga situationer. Förstår ganska snart hur hon menar, men låter armen i stort sett hänga fritt hela dagarna.
Litteraturen, bekanta och bekantas bekanta samt diverse forum säger 6v till lätt klättring och 12v till maxbelastning. Ortoped och sjukgymnast säger 12v till lätt klättring och 6 mån till maxbelastning. Jag kommer att ta det lugnt i början, men har svårt att tro att jag kan hålla mig helt borta från klättring i tre månader.
![]() |
| Vägen in för de mediciner som användes under operationen. |
![]() |
| 467 kcal lunch. Ingen kulinarisk läckerhet, men i alla fall funktionellt. |
![]() |
| Lite inspiration och studier i hur man inte råkar ut för motsvarande skador igen... |
![]() |
| Mängder av medikamenter. Mycket av det kommer jag inte att stoppa i mig. |
![]() |
| Efter några dagar kom blånaden. |
![]() |
| Rehabpromenad med armen i mitella. |
fredag 13 februari 2015
Operation inbokad, träningskort pausat...
Långa biceps tvärt av i övre fästet. Diagnosen är enkel att ställa, det verkar näst intill räcka med en beskrivning av vad som hände och att bara visa upp armen så är axelspecialisten klar över vad som har gått sönder. Vi går igenom ett antal arm- och axelrörelser mest för att konstatera att inget annat är trasigt. Ömheten i axeln gick över ett par dagar efter rupturen. Nu känns det lite konstigt vid vissa rörelser och gör ont i själva biceps vid hög- eller specifik belastning, t ex att bära något stort (inte nödvändigtvis tungt) under armen. Jag har såklart googlat mig blå inför besöket, fått tag i den enda vetenskapliga artikeln som avhandlar ruptur av bicepsfästen på klättrare, haft konversation med artikelns försteförfattare samt tre klättrande vänner eller vänners vänner som har råkat ut för partiell- eller fullständig ruptur av övre eller nedre fästet för långa biceps, diskuterat med två kollegor som inte opererats, och diskuterat för och nackdelar av operation med en klättrande ortoped. För att inte tala om alla trådar på olika klätterforum som jag gått igenom. Med andra ord är jag en rådgivande/behandlande läkares värsta mardröm. Inför besöket har jag bestämt mig för att inte skriva diagnosen, behandlingen och rehaben på ortopedens näsa innan han fått bilda sig en egen uppfattning.
Han går igenom vad som hänt i min axel, att inget annat är skadat, för- och nackdelar av en operation, och hur själva operationen går till (om det nu blir det vi kommer överens om).
-Du klättrar alltså? Med rep menar jag då, inte fjällvandring.
-Inte nödvändigtvis med rep men ja, det är klättring det handlar om...
Han vill försäkra sig om att jag faktiskt kommer att ha nytta av en operation. Att det inte blir operation, sjukskrivning och rehab på något vars potential sedan inte utnyttjas. Om man inte opererar tappar man ca 15% av maxstyrkan och det finns risk för besvärande kramper i biceps vid långvarig ansträngning. Om man väljer att gå igenom operationen får man upp maxstyrkan igen och armen blir nästan som ny, men med risk för smärtproblematik pga det 8X20 mm hål man borrar i överarmens ben för att trä in senstumpen i och skruva fast den med hjälp av en skruv i biologiskt material. Men risken är liten, och jag vill både ha maxstyrka och slippa kramper vid långturer i framtiden.
Jag lyckas inte helt med konststycket att låta ogooglad i diskussionerna, och han får också artikeln i sin hand innan vi skiljs åt för denna gång. Han verkar uppriktigt intresserad av den, men vad vet jag. Nu blir det i alla fall röntgen den 20:e och operation tisdagen den 24:e, tre veckor och fyra dagar efter rupturen. På min namnsdag... Jag är nöjd med den relativt korta väntetiden och känner stort förtroende för ortopeden som ska göra ingreppet. Troligtvis blir jag sövd och jag gissar att det blir sjukskrivning veckan ut efter operation. Hur veckorna efter kommer att se ut är lite oklart, men han hävdar att jag inte kommer att kunna köra bil på sex veckor efter operationen. Det blir rätt problematiskt eftersom vi bor fyra kilometer från närmaste busshållplats och fyra mil från min arbetsplats. Jag har fått tre erbjudanden om att bytlåna min manuellt växlade bil mot en automat (tack alla goa vänner!). Troligtvis blir det färdtjänst till jobbet under ett par veckor, men jag hoppas såklart kunna köra bil tidigare än efter sex veckor. Börjar trots allt tro på en kort och sen säsong i år.
Nästa inlägg blir nog efter operationen.
Han går igenom vad som hänt i min axel, att inget annat är skadat, för- och nackdelar av en operation, och hur själva operationen går till (om det nu blir det vi kommer överens om).
-Du klättrar alltså? Med rep menar jag då, inte fjällvandring.
-Inte nödvändigtvis med rep men ja, det är klättring det handlar om...
Han vill försäkra sig om att jag faktiskt kommer att ha nytta av en operation. Att det inte blir operation, sjukskrivning och rehab på något vars potential sedan inte utnyttjas. Om man inte opererar tappar man ca 15% av maxstyrkan och det finns risk för besvärande kramper i biceps vid långvarig ansträngning. Om man väljer att gå igenom operationen får man upp maxstyrkan igen och armen blir nästan som ny, men med risk för smärtproblematik pga det 8X20 mm hål man borrar i överarmens ben för att trä in senstumpen i och skruva fast den med hjälp av en skruv i biologiskt material. Men risken är liten, och jag vill både ha maxstyrka och slippa kramper vid långturer i framtiden.
Jag lyckas inte helt med konststycket att låta ogooglad i diskussionerna, och han får också artikeln i sin hand innan vi skiljs åt för denna gång. Han verkar uppriktigt intresserad av den, men vad vet jag. Nu blir det i alla fall röntgen den 20:e och operation tisdagen den 24:e, tre veckor och fyra dagar efter rupturen. På min namnsdag... Jag är nöjd med den relativt korta väntetiden och känner stort förtroende för ortopeden som ska göra ingreppet. Troligtvis blir jag sövd och jag gissar att det blir sjukskrivning veckan ut efter operation. Hur veckorna efter kommer att se ut är lite oklart, men han hävdar att jag inte kommer att kunna köra bil på sex veckor efter operationen. Det blir rätt problematiskt eftersom vi bor fyra kilometer från närmaste busshållplats och fyra mil från min arbetsplats. Jag har fått tre erbjudanden om att bytlåna min manuellt växlade bil mot en automat (tack alla goa vänner!). Troligtvis blir det färdtjänst till jobbet under ett par veckor, men jag hoppas såklart kunna köra bil tidigare än efter sex veckor. Börjar trots allt tro på en kort och sen säsong i år.
Nästa inlägg blir nog efter operationen.
![]() |
| Den enda artikel jag hittat som handlar specifikt om klättrare. |
![]() |
| Plötslig finns det tid till annat... |
![]() |
| Harald och jag på ridtur. |
![]() |
| Betaspray kan man såklart ägna sig åt även om man inte klättrar. Här är det Alexander som får finbeta på Closer medan Johan spottar. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













