Operation inbokad, träningskort pausat...

Långa biceps tvärt av i övre fästet. Diagnosen är enkel att ställa, det verkar näst intill räcka med en beskrivning av vad som hände och att bara visa upp armen så är axelspecialisten klar över vad som har gått sönder. Vi går igenom ett antal arm- och axelrörelser mest för att konstatera att inget annat är trasigt. Ömheten i axeln gick över ett par dagar efter rupturen. Nu känns det lite konstigt vid vissa rörelser och gör ont i själva biceps vid hög- eller specifik belastning, t ex att bära något stort (inte nödvändigtvis tungt) under armen. Jag har såklart googlat mig blå inför besöket, fått tag i den enda vetenskapliga artikeln som avhandlar ruptur av bicepsfästen på klättrare, haft konversation med artikelns försteförfattare samt tre klättrande vänner eller vänners vänner som har råkat ut för partiell- eller fullständig ruptur av övre eller nedre fästet för långa biceps, diskuterat med två kollegor som inte opererats, och diskuterat för och nackdelar av operation med en klättrande ortoped. För att inte tala om alla trådar på olika klätterforum som jag gått igenom. Med andra ord är jag en rådgivande/behandlande läkares värsta mardröm. Inför besöket har jag bestämt mig för att inte skriva diagnosen, behandlingen och rehaben på ortopedens näsa innan han fått bilda sig en egen uppfattning.

Han går igenom vad som hänt i min axel, att inget annat är skadat, för- och nackdelar av en operation, och hur själva operationen går till (om det nu blir det vi kommer överens om).

-Du klättrar alltså? Med rep menar jag då, inte fjällvandring.

-Inte nödvändigtvis med rep men ja, det är klättring det handlar om...

Han vill försäkra sig om att jag faktiskt kommer att ha nytta av en operation. Att det inte blir operation, sjukskrivning och rehab på något vars potential sedan inte utnyttjas. Om man inte opererar tappar man ca 15% av maxstyrkan och det finns risk för besvärande kramper i biceps vid långvarig ansträngning. Om man väljer att gå igenom operationen får man upp maxstyrkan igen och armen blir nästan som ny, men med risk för smärtproblematik pga det 8X20 mm hål man borrar i överarmens ben för att trä in senstumpen i och skruva fast den med hjälp av en skruv i biologiskt material. Men risken är liten, och jag vill både ha maxstyrka och slippa kramper vid långturer i framtiden.

Jag lyckas inte helt med konststycket att låta ogooglad i diskussionerna, och han får också artikeln i sin hand innan vi skiljs åt för denna gång. Han verkar uppriktigt intresserad av den, men vad vet jag. Nu blir det i alla fall röntgen den 20:e och operation tisdagen den 24:e, tre veckor och fyra dagar efter rupturen. På min namnsdag... Jag är nöjd med den relativt korta väntetiden och känner stort förtroende för ortopeden som ska göra ingreppet. Troligtvis blir jag sövd och jag gissar att det blir sjukskrivning veckan ut efter operation. Hur veckorna efter kommer att se ut är lite oklart, men han hävdar att jag inte kommer att kunna köra bil på sex veckor efter operationen. Det blir rätt problematiskt eftersom vi bor fyra kilometer från närmaste busshållplats och fyra mil från min arbetsplats. Jag har fått tre erbjudanden om att bytlåna min manuellt växlade bil mot en automat (tack alla goa vänner!). Troligtvis blir det färdtjänst till jobbet under ett par veckor, men jag hoppas såklart kunna köra bil tidigare än efter sex veckor. Börjar trots allt tro på en kort och sen säsong i år.

Nästa inlägg blir nog efter operationen.

Den enda artikel jag hittat som handlar specifikt om klättrare.

Plötslig finns det tid till annat...

Harald och jag på ridtur.

Betaspray kan man såklart ägna sig åt även om man inte klättrar. Här är det Alexander som får finbeta på Closer medan Johan spottar.

Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en biceps?

-Åk hem du, det där brukar man ändå inte göra något åt.

Damen på Samariterhemmets närakut kanske inte förstod vad jag sagt?

-Men, jag behöver armen. Du vet, använder den ibland...
-Jaja, åk till akuten på Akkis då. Där kan du få det dokumenterat om du absolut vill.

Åker till Akademiska och får vänta någon minut innan jag registreras och skickas in i ortopedens väntrum. Väntar ett par timmar där och får sedan prata med en ung ortoped som förstår vad jag säger när jag försöker beskriva hur viktig den här armens funktion är för mig, fastän jag faktiskt har en till. Han säger att eftersom jag är så pass ung (lol...) och har höga krav på min biceps så ska han rådfråga en specialist och höra om det kan vara aktuellt med operation.

I bokhyllan trängs böcker om träning och bigwallklättring, förare över stora väggar i Norge och USA, och självbiografiska alster från diverse klätterprofiler. I år skulle vi växla upp ett hack och göra det som vi knappt vågat drömma om för ett par år sedan. Jag hade ökat träningsdosen till fyra pass i veckan, med betoning på repklättring och uthållighetsövningar sedan några veckor tillbaka. Det gick bra. Väldigt bra faktiskt. Jag klättrade egentligen inte hårdare leder än jag klarat tidigare, men betydligt fler per pass, och på brantare väggar.

Efter ytterligare ett par timmar är det dags att röntga. Om det blir operation är det bra att veta om det hängde med benfragment när muskelfästet brast.

-Var gör det mest ont? Om du säger var det gör mest ont så jag vet var vi ska röntga.
-Öh, det gör inte ont...

Det tas ett antal bilder. Nej det gjorde inte ont. Inte ens när det brast. Insikten om att det är bra att försöka behålla lite styrka gjorde att jag bestämt mig för att varva in fler boulderpass i träningen. I fredags förmiddag blev det därför boulder på Senapsfabriken. Först själv, sedan kom Edoardo och vi körde ihop. Mot slutet av passet visar jag Edoardo ett problem på branta väggen. Jag kommer upp till kruxet och har högerhanden i en hög undercling samtidigt som jag kliver upp högt med vänsterfoten och drar hårt. För hårt, ska det visa sig. Så hårt så att jag sliter itu delar av min kropp som är ämnade att sitta ihop. Övre fästet till långa bicepsbuken sitter uppe vid axeln. Därifrån är det inte långt till örat. Jag kan förstås vara partisk, men ljudet var fruktansvärt. Som att dela en hummer på längden. En blandning av kras och smaskljud under loppet av en halv sekund. Jag hoppar ner och är lite skakis. Vad hände? Ett par killar i hallen börjar skratta. De tror att jag dragit sönder ett grepp. När de förstår att ljudet kom från någonstans inuti min axel tystnar de. Efter någon minut sköljer en våg av värme igenom axeln, men smärtan uteblir.

Den uppmärksamme lägger märke till att det inte bara är blicken som är tom, även övre delen av höger överarms utsida ger ett tämligen tomt intryck jämfört med vänsterarmen.

Muskeln hänger ner mot armvecket och putar ut på ett konstigt sätt på utsidan av armen. Efter två-tre timmars träning och en sista rörelse där jag bokstavligen tog i till (och förbi) bristningsgränsen vill den såklart dra ihop sig, och nu finns det inget som hindrar den. Fästet är av. Säger själv att det ser ut lite som Schwarzenegger och får senare lära mig att det faktiskt heter "Popeye syndrome" eftersom muskeln ser ut som Karl-Alfreds när man spänner den. Spänna går bra, det är avslappningen som är problemet. Och det faktum att spänningen av den muskelbuken inte längre hjälper armen att böja sig. Som tur är finns även den korta bicepsbuken. Den står för merparten av den kraft som utvecklas av biceps. Enligt litteraturen blir förlusten ca 20% vid konservativ behandling av ruptur av övre fästet till långa biceps. Vad består då konservativ behandling av? Ingenting. Alternativet är operation. Enligt de flesta artiklar och websidor jag sett är ett operativt ingrepp mest kosmetiskt. Det kan gälla muskelbyggare eller andra personer som lider av att se avvikande ut. Det brukar också stå att yrkesgrupper som skruvar mycket eller använder armen aktivt under hela arbetsdagen kan drabbas av besvärande kramper om operation inte utförs. Det antyds också att man får tillbaka i alla fall det mesta av styrkan som gått förlorad vid rupturen, men här är oenigheten stor. Det finns också ett par varianter av operationen. Antingen fästs senan tillbaka nära ursprungsplatsen, eller en bit längre ner på benet. Hoppas få mer information om hur jag kan gå vidare under veckan.

Jag har inte skrinlagt planerna för det här året helt och hållet, men jag börjar så smått inse att skadan antagligen kommer att innebära en del omplanering. Förlåt Daniel.

Har du erfarenheter av ruptur av bicepsfäste, dela gärna med dig vare sig du opererat eller inte. Jag vill veta allt inför samtalet med kirurgen!

Tack Tina, Stefan och Rickard för tips, råd och stöd minutrarna efter.

Over and out.