onsdag 7 maj 2014

Korpberget, Östergötland

Det är väl bara en tidsfråga innan man blir utkastad av Emil och de andra skribenterna på den här bloggen. Än en gång väljer jag att skriva om annat än Boulder i Uppsala. Inte Boulder. Inte Uppsala. Det är väl så att jag inte blir tillräckligt ivrig att skriva något förrän jag får klämma in större eller mindre delar av min lekamen i någon mossig spricka i en helt annan del av landet. Korpberget besökte jag för första gången som hastigast i april tillsammans med Daniel. Vi ledde varsin led, Blixt Gordon och He-man.  Vi blev båda två smått förälskade i berget, även om klippkvalitén nog av somliga skulle beskrivas som ganska aggressiv. Tejp löser i stort sett det problemet, och dessutom jämnar det ut sig om man i beräkningen tar med den mjuka mossa som växer ganska frodigt här och var. Denna gång hängde Pelle, Björn, Markus och Birte med i bilen. Plattan i mattan så är man där på knappa tre timmar (från Almunge utanför Uppsala alltså...) inklusive tre minuters toa och provianteringsstopp. Berget erbjuder mängder med välsäkrade femmor och sexor, men även en del hårdare saker. Det är i huvudsak sprickklättring det handlar om, och det finns sprickor i alla storlekar. Några av lederna som betades av var: Titta jag flyger (filmen), Jordgetingen, Zick-zack, Oh well, Nöjesmassakern, Läderlappen, Ett moln i byxor, Rot rock, Rockande länken, Felande länken, och Caramba. Alla mycket fina leder, och fler finns att välja mellan. Det ser lite mossigt och skitigt ut här och var men jag tycker inte det förtar upplevelsen, och de allra flesta lederna är av yppersta klass. Har man inte Schlyters förare "Klättring i Östergötland" (som för övrigt är en fantastiskt fin förare, och författare av sådana bör naturligtvis gynnas), så finns en komplett (?) formelsamling att ladda ner från Linköpings klätterklubbs hemsida.

 
 
 
Alla gör sig redo för dagens strapatser
Markus och Birte, på bilden ses Oh well, 4, och Nöjesmassakern, 4+
Pelle på Zick-Zack, 5
 
Björn säkrar Markus på den fantastiskt fina och närmare 40 meter långa Caramba, 6-
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 







torsdag 10 april 2014

Motivation är det psykologiska kännetecken som väcker en organism till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.


Daniel:
Helgens äventyr handlade för egen del till stor del om motivation. Men äventyret började långt utanför min kännedom.

Det underbara livet som småbarnsförälder fortskrider men med allt mindre tid för klättring. Kan hända att man hänger några sekunder på fingerbrädan, sorterar racket för fjärde gången den här veckan eller bläddrar i föraren över landet långt bort. Att jag dessutom flytt Uppsala/Stockholms goda förutsättningar till inomhusträning under vintertiden gör mig varken till Honnold eller Hill. Jag lägger upp en strategi inför middagen om hur jag ska förhandla fram egentid senare i vår.

Strategin är överflödig. I smygkontakt med Mats har min älskade Sanna planerat en 30 års present ut över det vanliga. Målet är Kennys crack i Jonsbo, Östergötland. Motivationen infinner sig blixtsnabbt och pusselbitarna faller på plats om hur man skapar förutsättningar för det psykologiska kännetecknet.

Välj en tydlig linje: Tydligare än Kennys crack blir det inte. En 18 meter lång spricka i en annars blank vägg. Himmelriket för sprickklättraren med allt från fingerlocks, klockrena handjam och offwidth till ett markant tak med en avslutning över läppen som närmast kan beskrivas som en valross simmandes i mjölksyra.

Välj en ny destination, en plats du inte varit på: Upptäckarglädjen och förväntningarna blir så mycket mer. Östergötland har vi länge pratat om och förväntningarna infinner sig. Vi passar på att spana i några framtida pärlor att återkomma till.

Välj årstid. Inte bara på grund av rätt luftfuktighet eller minst möjliga mm regn/dygn. Utan för att våren skriker motivation ända ut i dina stelfrusna fingertopparna som fått äta Moon i flera månader i sträck.

Sist men inte minst: Glädjen att få klättra med likasinnade, motivationen i replaget och en härlig blandning av eufori och tävlingsinstinkt när man lyckas.

Mats:
Ok, vi filmade. Tyvärr är filmsekvenserna inte från de egentliga bestigningarna (batteritorsk). Det är Daniels andra vända med skrot kvar sedan tidigare, men han kommer inte till topps förrän nästa press (dagen efter). Det är min första vända på filmen, men eftersom Daniel inte kom upp så tänkte jag att jag inte har en chans att sätta den på första vilket gjorde att vi inte tog oss tiden att rensa. Lite synd, eftersom det faktiskt (med nöd och näppe) gick. Nåväl, när vi till sist båda två gjorde leden i god stil kändes det stabilt på alla sätt och vis. Och vilken lycka att vi båda faktiskt satte den! Vill du ha hemlig beta om hur kruxet lämpligast forceras, klicka här.

Ska ni kolla på filmen med musik får ni sätta er vid en dator. Ni vet, en sån där stor kloss med separat skärm och tangentbord. Anledningen är musiken på filmen, vilken gör att youtube kan bestämma att det är ok att peta in reklam, och att det inte ska gå att titta på filmen i din telefon. Jag köper det, för jag vill ha musiken där (Daniel är helt med mig på detta)...  Så sätt dig vid datorn, välj HD och fullskärm, vrid upp volymen till max och låt dig inspireras och motiveras av karateklättring i södraste Östergötland:

 


 
Eller så tittar ni på filmen "au naturelle", utan skön musik, men med andra sköna ljud:
 





torsdag 20 mars 2014

Utomhuspremiär

Ända sedan årsskiftet har jag gått och väntat på utepremiären. All credd till senapen men det är inte samma sak som att klättra utomhus.

Premiären fick i alla fall vänta till i slutet av februari. Då vädret slog om till strålande solsken. Volvon packades full med paddor och förväntansfulla Uppsalabor. Flexen gick från all time high till all time low.

Emil Ragnarsson och Simon Schöpf försöker besegra Stress utan crimp, säsongsavslutning 2013

Vi fick skåda hela fem! kamrater bestiga Stress. Vi hann borsta fram två fina problem i Skansberget. Området har också kompletterats med topos på http://27crags.com/crags/skansberget-2336. Gillar man att borsta, så erbjuder Skansberget en hel del mossbeklädda stenar.

Vi fick se Amanda glida upp till slutskicket på Candyman som om det vore femmaklättring. Vi har fått se relativt nyexaminerade Wikström glänsa när han haft vägarna förbi Uppsala. Vi har fått häpnas över Ragnarsson form. El Varano får passa sig i påsk.

Men nu har snön åter lagt sig i skogarna och vi får hålla tillgodo med att klämma plast på senapen. Men vad gör väll det.


En film i månaden är kanske lite väl ambitiöst. Men en film från mars månad kan jag allt bjuda på.
             
                          Bouldering Uppsala mars 2014 from Erik Sköldstam on Vimeo.





tisdag 18 mars 2014

Nystart med ny skribent!

Okej nu är det dags att sparka liv i detta igen. Filmer och anekdoter utlovas och problem från trakten visas upp. Erik "Erka" Ssssköldstam kommer förhoppningsvis till stor del bidra till detta då han enligt ryktet utlovat en film i månaden. Erik! Ordet är ditt!

söndag 15 december 2013

Stora hasslare i källberga!

Emil Ragnarsson visar sin potensial på The Great hassel i källberga. Inspirerande.

lördag 26 oktober 2013

A.gullsten, Jumkil. Typ coolt

Snabbrapport om att Anthony Gullsten Jumkil gästade Jumkil förra veckan. Skickade bland annat Underdog assis och Ampere båda 8A.

torsdag 25 juli 2013

Mer klättring från NZ

För lite drygt ett år sen la jag upp ett inlägg om min resa till Nya Zeeland. Det var långt ifrån bara klättring i filmen jag postade då, men nu har jag till slut fått tummen ur och dragit ihop inte mindre än fem klipp med i stort sett all klättring jag fångade på film under min nästan två månaders långa semester till andra sidan.

Klippen är uppdelade efter område, och de fyra första ligger alla rätt så tätt packade i Castle Hill Basin, 10 mil inåt landet ifrån Christchurch på sydön. Det sista klippet är från ett område en bit utanför Wellington på nordön.

Håll till godo! (Alla finns förresten i HD på tuben)